Tove Selberg - Kampen för livet

Jag sitter i skolan för tillfället och försöker lösa fattigdomsfrågan. En komplicerad ekvation vill jag lova, men ack så intressant! Jag blir så trött på att vi hela tiden ska underskatta u-ländernas förmåga, som att det vore deras fela att de hamnat i den situationen. Det är inte deras fel att vi sanktionerar vårt eget jordbruk och inför tullar mot omvärlden. Det är inte heller deras fel att multinationella företag släpper ut miljögifter och unyttjar billig arbetskraft i länder som inte har något att säga till om. Det handlar inte om att dessa länders befolkning är helt inkapabla att ta hand om sig själva. Det handlar om att vi inte ger dem chansen att göra det. Sen åker vi till krigsdrabbade områden och tror att vi är några slags frälsare som är lite smartare och kan reda upp situationen med lite tvång. När det i självaverket är vi som har skapat problemet från början. Ack och ve...

Men om sanningen ska fram innebär kapitalism och marknadsekonomi att det ska finnas klyftor i samhället. Systemet kräver det. Frågan är då om det är rimligt att vi har ett sådant system?

Min vision är att all girighet och allt hetsande efter pengar ska upphöra. Att vi alla ska leva i harmoni där det inte finns någon centralmakt eller landsgränser. En värld där var och en får efter behov och ger efter möjlighet. En värld genomsyrad av solidaritet, kamratskap och optimism! Jag är visionär. Jag tror fortfarande att en sådan värld är möjlig. Det måste jag tro annars kommer det aldrig hända. Tror man så kan man också skapa det. Tankenskraft är mycket större än vad vi ibland ger den cred för. Nu ska jag spåna vidare på mitt Geografiuppdrag mina kära vänner, men våga drömma! Drömmar kan också bli sann!

Peace!
Eder T