Tove Selberg - Kampen för livet

Här om dagen när jag satt på bussen från mitt älskade hem till skolan såg jag något reflekterbart. Det var en tjej eller kille, gud vet vilket!, med en lång grå cape. Under den stack det fram ett långt svärd. Jag funderade lite på varför och kom inte fram till något svar. Denne person var i vår ålder och var säkert på väg till skolan. Först tänkte jag om det var någon tklädnad av något slag. Men insåg ganska snart att det var dennes (jätte jobbigt att inte vet vilket kön personen var av!) vanliga klädsel. Då började jag fundera lite på vad det är som gör att en person väljer denna utstyrsel. Det kan knappast vara av bekvämliga skäl. Att gå runt i kängor, en cape och ett svärd som släpar ner till marken är knappast bekvämt. Vad är det som driver en sån här människa? Förmodligen av samma anledningar som det är till att du vill känna dig unik och speciell. Alla vill synas på något sätt och marknadsför sig själv på det sättet. Vi vill bli betraktade som unika till vilket pris som helst. Men är det speciellt unikt att vara unik? Alla menar på att vi ska sträva efter att vara oss själva istället för att följa strömmen. Men är det att vara sig själv när man till vilket pris försöker undvika att vara som alla andra? Är det inte mer att vara sig själv att bara släppa alla tankar på vad alla andra ska tycka? Att inte ha någon stil eller tillhörighet utan bara flyta med och göra det som känns bra för stunden? Oavsett hur du väljer att leva ditt liv så är du inte speciellt orginell. Går det verkligen att säga att man är sig själv? Vi är ju faktiskt det vår omgivning gör oss till vare sig vi vill det eller inte. Ingen kan säga att de skiter i vad alla andra tycker och tänker. Alla bryr sig på något sätt vad den bredvid tänker om dig. Annars skulle vi inte marknadsföra oss själva och vår stil.  Antingen bryr man sig om att passa in eller så försöker man göra tvärtom. Så nästa gång du yttrar den meningen så tänk på varför du är som du är.

Att vara sig själv kanske inte går. Vi är sociala varelser och bryr oss om varandras tankar.

Eder T