Lite mer poesi av Tove

Vet inte om jag har publicerat denna förut. Men sitter och tänker på den känslan nu så den passar bra.

Allt som glimmar är inte guld
Den eviga väntan,
i livets sista timme.
Den eviga dödslängtan,
hängandes mellan ute och inne.

Fast i mitt inres slaveri,
i livets eviga bergochdalbana.
Strävandes efter att någon gång bli fri,
skrikandes efter att minsta gnista ana.

Ärrad av livets hånande ironi,
sårad av min skakande vrede.
Ser med fast blick på livets hieriarki,
borta i dimmans suddiga skede.

En önskan om att kunna se alla konturer,
hör jag dig hela tiden väsa mitt namn.
En önskan om att klara livspuzzlets strukturer,
offrar jag min kropp för din trygga famn.

Styrd av en stor grå sten,
med blodets febrila rusning i min ven.
Fastbunden i livets stora skuld.
Med en enda tanke om;
Att allt som glimmar är inte guld.

//Tove

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0