Hur hade man klarat sig utan sina vänner?

Det är konstigt hur världen ter sig. Hur allt kan förvandlas till kaos på två sekunder. Det är också konstigt hur man skapar kontakter med andra människor som man på förhand aldrig trodde att man skulle dela så mkt med. Det sista som är konstigt är att man har så många som bryr sig när det verkligen gäller. Heder till er alla!

Fredagen blev kanske inte som jag hade tänkt från början. Eller så hade jag tänkt det långt där inne i mitt undermedvetna. Frågan är om det var ett försök eller ett rop? Det vet jag inte. Den kvällen är både suddig och alldeles glasklar. Jag kommer föralltid minnas tre personer från kvällen/natten. Det är Snällmartin som var en riktig hjälte och ställde upp när jag var som mest sårbar. Du vet mer om mig än vad många av mina närmsta vänner gör. Så se dig som en nära vän nu! Min olyckssyster Anna, som alltid finns där med sin trygga famn. Sen var det en mkt speciell person vid namn Mona som viskade några stärkande ord i mitt öra. Det är sådana som ni som alltid gör att man tar sig igenom de svåraste stunderna.

Lördagen blev inte heller som jag hade planerat. Ni som förgyllde min dag då vet vilka ni är. Det betyder mkt att ha vänner som kan ge mig en liten kram då och då. Sånna som ställer upp och tar sig tid när man är som svagast.

Eder T

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0