Poesi igen...
En känsla av obehag
sprider sig som en epedemi
En epedemi av hat
som raserar det som byggts
En liten salt droppe av blod
En epedemi av skam
som som längtar efter att förstöra
En liten flod av minnen
Det ger mig näring att växta
likt solens strålar över en liten grön planta
Det värmer mig när jag är frusen
likt min mors ömma vårdande famn
Men min själ kyler illa kvickt
så fort jag ger efter den där lilla känslan
Det är bara min känsla
Min känsla av svek...
Eder T
Kommentarer
Trackback
