"Straff nummer fem upprepas till dess att individen i fråga har lärt sig av sina misstag"

Försöker börja lära sig att förstå. Det är inte alltid lätt att sitta på en vek gren och svaja i osäkerhet om att falla ner handlöst. Men jag försöker kontrollera den osäkerheten så gott jag kan. Antingen står man långt in på grenen där det inte vajar så mkt. Där det inte heller händer så mkt alls. Eller så ställer man sig längst ut på grenens spets i vetskap om att man när som helst kan falla. Varje fall är alltid tyngre än det förra. Efter varje fall bävar man mer och mer för att klättra upp dit upp igen. Tar man sig väl dit och lyckas hålla sig fast hårt känner man vinden i håret och luften i lungorna. Det känns bra.

Idag har Tove försökt klamra sig fast vid den där grenen. Idag har hon lyckats vara produktiv, vilket händer alltför sällan numera. 07.40 var flickan i skolan. Det rimmade väldigt illa på en fredag att dyka upp innan Avni. Att vara först på plats och lyssna på städerskans (konstiga) val av musik kändes inte som jag. Men idag var det en roll jag kunde med stolthet ta på mig. 08.15 var vi i full gång med projektet Team Veggo och innan uret slog tio kunde vi slå igen den butiken med viss stolthet över vår effektivitet.   

Tove börjar också inse att hon går på en skola med sjukt förstående (och bra för den delen) lärare. Det är en sak som är säkert. Idag fick vi använda våra kreativa sidor då inte datasystemet fungerar som det ska. Men sedär vad man kan åstadkomma med en vanlig penna. Det är otroligt. Jag som nästan hade glömt att man faktiskt kan få fram versaler med en sådan mackaper. En tanke som slog mig under dagen: såg jag så förbannat trött ut idag? När t.o.m en lärare man inte förväntar sig påpekar det så var det nog så. De dagar då jag orkar dra på mig marscara är just de dagar jag inte har sovit alls, så det är väl ett tecken min omgivning kan gå efter. Annars tyckte jag att jag höll ihop dagen rätt bra då jag även hann med en redovisning och ett prov på em innan jag begav mig hemåt. Så nu är officiellt Sv B fullbordat:D hell yeah!

Fredagar annars innebär storhandla för Nicole Tove Selberg då ingen av hennes föräldrar orkar. Det är inte helt obehindrat mamma lämnar ifrån sig sitt kontokort till mig att lägga vantarna på. Men ibland betyder det mer att kunna ligga kvar i soffan för föräldrar än att se sin kyl fyllas av sojaprodukter och bönor när ens dotter går loss på Coop. Jag får alltid en liten lista på saker som jag måste köpa och sen kommer de kära visdomsorden från mamma: "handla med förstånd". Det är som att hon vill få mig att få lite dåligt samvete redan innan jag har spenderat hennes pengar på massa mat jag vill ha. Detta är säker ett trix man fick lära sig på BB. Jag är ju faktiskt tillräckligt vuxen nu för att kunna ta ansvar för inköp, ekonomi och andras viljor..... humpf. Sedvanligt var det världens röra på Coop-parkeringen även denna fredag. Alla handlar på fredagar, vilket bidrar till viss frustration hos Tove. Har ni tänkt på att vi kacklar runt på stormarknader som en skock maniska höns? Det är en viss skillnad på de som går in på stormarknaden och de som går därifrån med fyllda papperskassar. In går man med stress, lite lätt irritation över att alla självklart ska handla just nu och ett ganska pissigt humör för att någon kollega har irriterat en under veckan. När folk väl är klara och ska gå ut kan leenden anas och ett lugn över att äntligen kunna ta helg. Så är även fallet för Tove.

Fredagen avslutas oftast med att sova framför TV:n innan man tar en vända via datorn till sängen. Lagom tills man har kommit till det läget att man ska lägga sig för att sova så har man piggnat till igen. Idag är en helt vanlig fredag...

Eder T, som undrar om man börjar bli vuxen när man faktiskt tycker att det är tanken som räknas när man får/ger presenter?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0