Vad solen är för blommorna är ett leende för människan
Vad jobbigt det blev att skriva när tangenterna seeeegar. ääää vill inte fungera som det ska. Jag har blivit riktigt dålig på att blogga. Mkt uselt av moi. Jag har behövt lite tid till tanke... eller nått i den stilen. För att skriva krävs viss motivation och den har försvunnit någonstans mellan Vrinnevisjukhuset, Toves hjärna och hem.
Lämnad och sliten,
där allting känns kallt.
Liten och besviken,
så jävla trött på allt.
Varför inbillar jag mig att jag var lycklig då?
Jag åker ner till min moster och laddar batterierna imorgon. Hoppas det kan få mig att tänka i andra banor. Varför är jag alltid så rädd att bli fri? Den människa som en gång varit fri vill aldrig mer bli inlåst. Kan jag också få smaka lite på friheten?
Eder T
gumman hoppas du får några fina dagar där nere <3 (jepp jag kollar fortf din blogg varje dag) Pusspådig <3
jag kollar också din blogg vardera dag... kul att du kladdar ner lite ord :)
vi måste ses snart!!
puss
