Tove Selberg - Kampen för livet

Sitter i mammas och pappas arbetsrum, längtar efter min kisse miss och undrar vad det är som piper. Mamma har möblera om som vanligt och pappa håller god min. Vilket skönt liv mina päron lever nu när barnen flugit ut! Mamma behandlar mig dock ibland fortfarande som om jag vore 10 år och behövde livets alla spelregler förklarat för mig både en och två gånger. Men vissa saker får man stå ut med kanske. Hon hävdar bara att jag alltid kommer vara hennes dotter så jag måste lära mig leva med det. Då menar jag på att hon alltid kommer vara min mamma och jag kommer vara hysteriskt barnslig mot henne emellanåt. Det klassiska argumentet som alla någon gång med sannorlikhet har använt mot sina föräldrar: Det är inte mitt fel att ni skaffade barn! Oemotståndligt barnsligt argument, men som dock aldrig går att motargumentera. Klagar föräldrarna på något så är det bara att ta till alla metoder som funkar och i den kategorin hamnar detta argument. Jag vet inte hur bra det funkar. Mamma blir mest irriterad, men hon tystnar iaf. Tycker föräldrarna att du beteer dig barnsligt så kan du bara argumentera med: Det är ju ni som har uppfostrat mig!

Min mamma är för övrigt ett levande apotek. Skulle ta en värktablett förut, men vad ska man välja? pronaxen, magnecyl, tradil, alvedon, panodil, ibumetin, ipren, aspirin, treo, bamyl... Det fick bli en gammal klassiker - Ibumetin. Huvudvärken är iaf borta. På tal om läkemedel! Nu ska jag ta några Stilnoct och gå till sängs.

Eder T