Tove Selberg - Kampen för livet

Tillbaka på banan igen. Börjar bli bättre och bättre på att inte klamra mig fast i spiraler av negativa tankar och destruktiva handlingar. Halka av banan lite i helgen, men skett är skett. Jag kan inte förändra det förgångna. Jag kan bara lära mig något av det och förändra framtiden. Tre dagar av ältande i mitt huvud fick banne mig räcka. Tänker inte i en offentligblogg skriva mer detaljerat. Jag vet mkt väl hur triggande mina handlingar och tankar kan vara om fel människa läser det vid fel tillfälle.

Varit på dbt-grupp idag. Måste verkligen säga att det gav mig mycket styrka och glädje. Innan jag gick in så träffade jag en personal som betyder väldigt mkt för mig. I sånna stunder önskar jag ibland att jag inte kommit så långt i mitt tillfrisknande. Det var så mkt enklare att lämna ifrån sig livet i någon annans händer. Men det är en falsk trygghet. Nu har jag lärt mig att stoppa tankarna i tid. Fråga mig varför jag känner så. Hur jag kan skapa samma trygghet i mitt liv? Hur jag kan bestämma över mitt liv. Hur jag vill ha mitt liv egentligen, för jag vill uppnå så mkt mer än psykiatri och dåligt mående. Jag har drömmar även om de ibland känns så fruktansvärt långt borta. Det finns inget glamoröst eller vackert med att vara så sjuk som jag har varit. Jag har redan gjort allt destruktivt man kan göra. Jag kan det livet. Jag har ingenting mer där att hämta. Jag kan leva. Det har jag gjort i 21år och jag kan hantera mina känslostormar. Nu ska jag lära mig att leva värdigt.

Dagens tips till alla där ute som jobbar med självdestruktivitet: Tänk på alla de gånger du faktiskt har känt glädje och de gånger du inte har agerat efter impulserna. Det är lätt att glömma de gångerna och istället trycka ner sig själv genom att fokusera på allt negativt. Livet finns för oss med!

Eder T