Förbjuden kärlek(?)
En del av mig är helt likgilltig, känslokall, bortom all verklighetsförankring. En annan del av mig är fylld med en konstig känsla... jag tror den kallas kärlek. Kanske är den också bortom all verklighetsförankring. Allt är bara så förbannat konstigt och komplicerat. Samtidigt som det känns hur lätt som helst. Jag tvekar inte misstänksamt och föraktfullt vilket jag vanligtvis gör när jag täffar en ny människa. Jag skrämms inte av att känna, för känslan är bara fin. Det kan inte finnas några negativa konsekvenser. Detta sagt utan att idealisera, för jag vet att situationen är allt annat än idealisk. Det värsta är nästan att jag inte kan utforska hur lätt eller svår ekvationen är.
Vi har bara känt varandra i en månad... idag faktiskt. Men det klickade direkt. BOOM! Vi har egentligen bara pratat en kväll. Kramat om varandra en gång i en endaste liten minut. En minut som jag konserverar så gott jag kan. Annars handlar det bara om sms. Sms som går rakt in. Vi hålls i sär likt fångar. Den ena bakom de stängda dörrarna. Den andra ute i det som kallas verkligheten, men som just känns lika instängd.
Framtiden kommer. Den är vår. Den ska utforskas, mer än så kan jag inte säga.
Eder T
Vi har bara känt varandra i en månad... idag faktiskt. Men det klickade direkt. BOOM! Vi har egentligen bara pratat en kväll. Kramat om varandra en gång i en endaste liten minut. En minut som jag konserverar så gott jag kan. Annars handlar det bara om sms. Sms som går rakt in. Vi hålls i sär likt fångar. Den ena bakom de stängda dörrarna. Den andra ute i det som kallas verkligheten, men som just känns lika instängd.
Framtiden kommer. Den är vår. Den ska utforskas, mer än så kan jag inte säga.
Eder T
Kommentarer
Trackback
