Tove Selberg - Kampen för livet

Sitter och filosoferar lite hemma hos mina föräldrar. Snart är det dags för handboll och varma mackor. Tur att det inte är jag som ska laga maten. Har jag berättat om mitt försök till att koka bönor i tisdagskväll?

Iaf, jag har massa torra bönor hemma som jag tänkt att jag någon gång ska göra nått med. Kanske egna falafel eller vegbiffar. Men nu har de stått i skafferiet sen jag flyttade in i min lägenhet (snart 2år) utan att jag haft någon kulinarisk inspiration. Mina köksgrejer får inte plats i köket så bönorna måste bort blev min slutsats. Tänkte slänga skiten, men känslan av slöseri svepte mig som en vind. Bestämde mig för att tillreda dem och ha dem i frysen att plocka fram. Vanligtvis ska de välla ett dygn, men jag hoppade över den biten. Tänkte som så att om jag kokar dem i 1tim så behöver jag inte välla. Jovisst, det hade nog funkat om... Stort OM... jag inte hade somnat i soffan. Vet inte hur länge jag sov, men väldigt för länge då jag vaknade av att jag hostade och knappt fick luft. Det var rök i hela lägenheten. Springer fram till spisen, slänger kastrullen i diskhon, öppnar fönstret i ilande fart. Sen går jag fram till kastrullen och tittar på ett lager av kol. Det som ingen någonsin kunnat identifiera som bönor. Fönstret fick stå öppet i ett dygn efter den lilla olyckan, men stanken sitter kvar i allt! Gardiner, soffa, täcken, jackor...Allt luktar en frän doft av bränt. Dessutom lyckades jag träffa gardinen med kastrullen, som brände ett stort hål mitt i. Kastrullen är bara att kasta och jag behöver åka till Ikea för inhandling av nya textiler.

Slutsatser av detta missöde:
- Jag är inte gjord för att laga mat
- Ska det lagas något så bör det ha så kort tillagningstid att jag inte kan gå ifrån spisen
- Min brandvarnare är trasig
- Släng mat med lång tillagning alternativt du inte rört på länge
- Det blir dyrare och värre konsekvenser att stå i köket - köp mat ute kvinna!

Eder T