Tove Selberg - Kampen för livet

Jag vill hata, men det finns inget mer att hata. Jag vill gråta, men det finns inga fler floder att fylla. Jag borde sova, men kan inte. Det gnager och gnager i huvudet. Istället sitter jag och kedjeröker på balkongen. Ganska behagligt, för idag orkar jag inte känna mer. Nu är det tomt, lilgiltigt, ensamt. Tänk om jag skulle våga stäcka ut en hand till någon, släppa spärren och slippa spela det falska spelet där den som spelar lyckligast vinner. För vad är en sån vinst värd?  När den aldrig blir på riktigt. Men hur gör man när verklighetsuppfattningen gått fötlorad? När man varken vet ut eller in, Vem man är eller varit? När man lever i en bottenlös teater med skiftande karaktärer. Vem är jag? och vem är du?

Eder T