Tove Selberg - Kampen för livet

En extra dos insomning hjälpte ju mkt... NOT! Sitter här och finular på allt och inget. Jag har varit både på och totalt av den senaste tiden. Känns som jag har fastnat i en period av mitt liv som jag inte riktigt kan hantera. Jag vill bli frisk, men är varken redo eller har verktygen. Jag vill orka träffa mina vänner som har fått lida av mitt mående. Jag vill gå en dag utan att tänka en massa självdestruktiva tankar. Jag orkar leva ett något sånär normalt liv några dagar sen blir det som att krocka in i en vägg då hinner alltid orken, känslorna och alla anledningar till att jag är sjukskriven komma tillbaka. Jag vet att jag måste ta mig igenom den här fasen också, men jag orkar inte vänta. Det känns som jag inte har mer att ge och samtidigt kan jag inte vända om då jag fått smaka lite av hur livet ska kännas. Ett jävla dilemma och just nu har jag fastnat i terapin. Har gått ett år och mkt har förbättrats men vissa saker har gått bakåt eller står helt stilla.... Nae usch! Nu ska jag tänka på något annat ett tag. 

Helgen = Alkohol för min del

Fredag var jag ute med min partypingla Sofia. När vi går ut kan allt hända, bokstavligen. Vi höll oss ganska lugna ändå. Först hamnade vi på O´Learys och blev bjuden på dricka av några Örebroare. Vi hamna i några intressanta diskussioner som är bäst om de stannar där. När vi drog vidare mot Deli hamnade vi i Kyrkans buss, bjuden på fika. Kändes fel att komma dit dyngrak och Tove som då inte kan knipa käft yttrar sig om varför hon inte är med i kyrkan. Pastorn tog det dock bra... honom gillade lilla jag. Ingen sån där jobbig omvandlare. På Deli lyckades jag bli bjuden på dricka trots att det första jag gör är att håna killens Djurgårdströja och sa att de kommer få stryk av Luleå.

Lördagen var en fin kväll den med. Jag och Natta drog till Sofie för att fira den stora dagen. Jag hoppas verkligen att kartboken kommer till användning och att frimärkssamlingen ökas på;) Vi hade så fina presenter så (A) Men 2 dagars festande tål min kropp uppenbarligen inte längre. På vägen hem spydde jag nästan ner våra fötter. Men vill försvara mig med att 117 kör en väg som faktiskt svänger väldigt mkt!;)

Eder T