Tove Selberg - Kampen för livet

Ursäktar bloggtorkan. Har varit och är sjuk dessutom inte mått tipp topp i övrigt så det har helt enkelt inte legat i mitt intresse att blogga. Tur att det går mkt sport på Tv nu när man är sjuk både simmning, skidskytte, alpint och hockey=) Kort sammanfattning sen sist:

- Ätträning i ons. Gick segt, men bra. Lite känslor som revs upp men känner mig trygg med min kp så det är bra. 
- Möte med boendestöd och dbt-terapeuten i tors. Gick också bra. Kommer förmodligen få 2 kvinnliga boendestöd, vilket jag hade från början men en av dem slutade i våras. Har alltid haft svårt att knyta an till män så det blir säkert bra.
- Har äntligen lyckats klämma in en tid när min mamma har tid att skjutsa mig till veterinären. 23:e ska jag till Smådjurskliniken med mina vildar.
- Annars har jag fått dampryck på mina katter. I ons rev lillen upp min kp:s finger... blev lite drama tur att jag nyss laddade upp mitt förråd med plåster. Sen var jag stressad som tusan i tors morse innan mötet med mitt boendestöd och min terapuet skulle komma. Självklart river lillen först ner mitt drapperi och 2 sekunder senare åker min amaryllis ner i backen med vasen i tusen bitar och jord över hela golvet. Då ringer det på dörren. Så boendestödet fick soppa golv och Pia planterade om min blomma;) Sen levde de helvete hela fm. Självklart alltid när jag har besök. Men sen sov de gott tills imorse igen. Hatar att bli väckt av att en liten katt hugger klorna i fötterna. För att vara så liten kan lillen göra stor skada!

Lägenhetsletandet går segt. Nu är det inte många lägenheter som kommer in. Men letar febrilt för jag står inte ut som jag har det nu. Dessutom är det inte hållbart med 2 katter som lever rövare.

Kollade upp angående vårdgaranti med tanke på att jag fortfarande väntar på läkartid. Enligt vårdgarantin ska man få träffa en specialistläkare inom 90 dagar och då också fått behandling. Men tydligen gäller inte vårdgarantin mig då jag redan är under behandling. Ställer mig ganska kritisk till det där med vårdgaranti. Människor som söker vård måste absolut få det snabbare än idag, men lösningen borde vara att anställa fler läkare? Hur bra blir vården om det är kvantiteten på antal patienter som mäts istället för kvaliteten på vården? Dessutom gäller det ju inte vi som är kroniskt sjuka under behandling. Ska vi aldrig få träffa en läkare? och de riktigt sjuka som egentligen skulle behöva vård snabbt kommer inte orka sätta sig in i vilka rättigheter de har, vilket innebär att prioteringarna inom vården kommer bli bristfälliga.

Eder T