Update

Min kropp gillar inte mig just nu. Haft problem med kräkningar hela veckan. Måste försöka gå och ta mina förbannade prover. Men tar mig aldrig i väg. Hoppas på att det bara är magsjuka. Men risken finns att det kan vara njurar/lever då jag äter en medicin för min hypomani som kan skada organen. Har haft dåliga värden tidigare men de har alltid gått tillbaka.

Nu står det äntligen i mina papper att jag är biopolär, fick hem nya läkarutlåtandet igår. Så skönt att kanske få rätt hjälp för det. Det måste göras fler utredningar för att säkerställa en diagnos, men skönt att bara ha på papper att jag lider biopolär störning med hypomani.

Den 8:e feb ska jag på bedömning till ätstrningsteamet så nu börjar et rulla på med allt.

Eder T

Läkarsamtal done!

Läkarsamtal idag, vilket gick bra. Fick göra en del tester för bipolär, äntligen en läkare som vill utreda det! Behövde inte ens nämna det innan han sa att jag skulle få fylla i lite tester! Satt och garva för mig själv lite under ett ja/nej test... Allt stämde in på mig! Sinnessjukt roligt hur knäpp man är;) Sen blir det till att ta lite prover och kolla över vissa koncentrations nivåer i blodet.

Eder T


Yrar

Mitt dåliga engagemang i bloggen beror på en mängd saker. Vissa ska inte nämnas här. Kanske jag börjar skaffa mig ett liv?

Det råder viss oro i mig för framtiden ang behandling. Hoppas få några svar på fre. Men DBT bye bye iaf! Det har inte fungerat fullt ut så det råder ingen sorg i mig över det. Känns bara en aning hopplöst, men än har jag inte prövat alla former av behandlingsformer. Man det känns helt ok bara en remiss går igenom nu. Jag kommer få bestämma vilka personer som ska vara mina kontakter vad det verkar som. Det känns tryggt! En av sjuksyrrorna jag fick medicin av idag sa att dom alltid finns kvar. Det är något med henne som gör mig lugn. Sen pratar hon gotlänska också, vilket verkar inge trygghet hos mig;)

Mitt privatliv i övrigt är iaf bra. Fick ett litet chockbesked över jul, men det är inte så mkt jag kan göra något åt. Mest synd om de som främst är inblandade i min familj så jag ska försöka att inte grubbla över det eller ta på mig någon offerkofta.

Annars pendlar det mkt. Är lätt manisk igen, eller rätt så kraftigt så jag måste varva ner. Men hur ska jag ta mig till när det bara snurrar i huvudet så fort jag sitter still? Har fått ett råd av min terapeut att försöka varva ner varje kväll. Släppa allt som jag inte "hunnit" efter en viss tid. Inte läsa tidningen, facklitteratur eller se/lyssna på debatter & dokumentärer. Allt för att jag inte ska jaga upp mig och få massa idéer på hur jag kan "rädda" världen eller bli helt förvirrad för att jag känner mig så förbannat maktlös. Så rutinerna ska vara likadana varje kväll. Måste ekänna att det inte varit lyckat hittills. Kan likförbannat inte sova och ta hand om mig själv för det.

Är inte hemma så mkt. Blir helt galen när det bara snurrar i huvudet. Så mkt tid spenderas flängandes till sjukan och Kulturhuset. Känns jättekul att vara engagerad i Khuset. Idag har det storstädats på huset & snart stormöte. Imorn blir det brottas med politiker!

Eder T

Pest eller Kolera

Virus har tagit beästning igen! Ovanligt för den här hösten/vintern? Nee

Jag har klarat av julen nu i vilket fall. Det var en ganska skön jul, en "vuxenjul". Bara familjen, inga julklappar, ingen julmat. Precis i mitt tycke! Men har haft det tufft med tankar ändå och all jobbig matkonsumering. Men försöker tänk att det bara handlar om en gång om året och skiten är snart slut. Man kan ju inte gilla allt här i världen;)

Eder T

Domningar och trötthet

Har domningar i benen så idag har kroppen inte orkat vara med riktigt. Fått skippa dagens promenad. Tagit mig till sjukhuset för medicinhämtning med kollektivtrafiken iaf.

Imorgon är det julafton... Hmm:/ Ska till familjen ikväll och klä granen, måttligt road. Om det vore möjligt skulle jag helst sova och vakna 1 januari igen;)

Har varit en del på Kulturhuset den senaste tiden samt på kultur- & fritidskontoret och bråkat med jobbiga tjänstemän. Men den historien drar vi en annan dag när jag är piggare.

Eder T


På god väg mot helvetet

Jag vill bara kraschlanda och ligga kvar som en spillra av en förgången tid. Sprängas så mitt kroppsliga jag blir likställt med min själ av splitter. Jag vill gråta mig tom, men det kommer inga tårar. Jag vill trasa sönder hela mitt jag.

Så känns det just nu och jag tänker inte censurera ett jävla piss eller vara nån moralkärring idag?

Eder T


Kämpar på

Jag kämpar på trots motgångar. Har 10 dagars julplanering att göra till Dbt:n imorgon, men skjuter på det en stund till. Allt för att julen inte ska sluta på iva/Piva som förra året. Det var en riktig nära-döden-upplevelse som jag inte har råd i några hänseenden att återupprepa.

Annars har mina mål för denna vecka gått ok. Ambitionen jag & terapeuten satte upp var att gå ut minst 30min varje dag, äta med någon varje dag samt städa och göra något kreativt dagligen. Har lyckats med det mesta. Har inte råd att hetsäta under jul/nyår så det här med regelbundet matintag måste hålla i sig. Det hade varit en sak om hetsätning bara innebar just det. Men för mig blir det hetsätning-> självmordstankarna, vilket är en stor risk att också bli till handling under denna sårbara period. Det vill jag inte!

Väntar på att hjärtat ska komma hem. Ikväll blir det filmmys, "Tomten är far till alla barnen":) Ytterligare en underbar rulle som kan ses om och om igen.

Eder T
Snart närmar sig den 19:e... Wiee:)


Himmel eller helvete

Jag har massor och ingenting att skriva om. Min dystymi har spelat ut sin rätt den senaste tiden. Nu har jag och min terapeut beslutat för att jag ska få utanför lägenheten minst 1h/dag samt sysselsätta mig med något kreativt dagligen som jag en gång i tiden tyckte om. Så nu gäller det att tänka efter vad jag brukade tycka vara roligt. Svårt att komma ihåg just nu. Men jag gillade att hänga på Kulturhuset så dit är jag på väg nu.

Sen ska en plan för jul göras allt för att självmordstankarna inte ska få fäste. Jultider är svårt för mig.

Men balansen mellan total melankoli och hypermani är svår. Det blir antingen eller.

Det händer även grymt positiva saker på kärleksfronten. Har talat om det för några, men i bloggen släpper jag bomben den 19:e. Vill ni veta innan dess får ni kontakta mig personligen, i annat fall får ni sitta framför era datorer där hemma och vänta till 19:e

Eder T


Vad sysslade jag med?

Det borde vara lås på mobil, dator, bil och alla andra möjliga kommunikations möjligheter när man tagit sömnmediciner. Snurra runt i natt på trippla doser av min ranson sömnmediciner utan att för den delen kunna somna! Skrev en del skeva grejer till folk, men som tur var är det inget helgalet iaf. Dock om något lite virrigt och osammanhängande. Tur att jag inte äger en bil numera. Minns den gången jag slängde i mig en drös sömnpiller och fick för mig att åka en sväng. Jag blir nämligen hög och uppåt på mina mediciner om jag inte somnar direkt. Sen får jag en lite för avslappnad och självsäker inställning till min förmåga. Iaf höll jag på att kroka in med en bil i en korsning och köra rakt in i ett betongvall på motorvägen. Jag hade dock millimetrarna på min sida den gången. Tur var också att jag hade fått för mig att bara åka till föräldrarna i Åby. Längre än så hade jag aldrig klarat för jag däckade sen på mage i deras soffa. Förstå chocken när mina föräldrar såg mig där morgonen efter. Dock ska tilläggas att jag aldrig har parkerat så snyggt i hela mitt liv! Klockrent hade jag backat in på uppfarten mellan 2 bilar i kanske världens mest sluttande uppfart. Efter det parkerade jag alltid bilen flera km från lägenheten och sen gjorde jag mig av med den.

Eder T


En helt vanlig fredag

Idag har det redan hunnits med med en hel del för mig. Medicinhämtning och individuell dbt. Både tuff och lättsam terapi idag. Pratade om lite trauman, hinder för mig vad det gäller att visa känslomässig sårbarhet. Hur jag ska smått kunna jobba på det. Hur julen ska planeras för att det inte ska bli pannkaka och sluta på psyk som det brukar.

Sprang förbi systemet på vägen hem och inhandlade helgens ranson av berusning. Imorgon ska jag och hjärtat fira 3 mån. Sjukt! Det känns som vi har känt varandra längre, men ibland märks det att vi inte vet så mkt om varandra.

Eder T
I väntan på besök av mor

Måla i distraktion

Lite lätt ångest, rastlöshet, trisstess, förkylning... hum:/ MÅLA! Måla köket blodrött med en kursiv textrad i silver ur Marilyn Mansons underbara låt The fight song; "I'm not a slave to a god that doesn't exist". En liten textrad som beskriver mig väldigt bra. Har velat fram och tillbaka om hur jag vill ha mitt kök. Färg fick jag för mig iaf då mitt övriga hem är relativt stilrent.  

Måla tills orken tryter. Suget efter annat försvinner. För idag har jag sug, inte för att jag mår sämre en vanligt. Bara ett förbannat jävla destruktivt sug. Ett straffande beroende är vad det är.

Kom att reflektera över hur länge sen det var jag hetsåt eller kräktes för den delen. Det var ett tag sen nu. Det finns liksom inte utrymme i min vardag när jag har någon runt mig nästan hela tiden. När jag har någon som visserligen förstår, men som litar på mig. Jag skulle aldrig kunna hetsäta, kräkas utan att det märks. Jag skulle heller aldrig vilja prata om det. Men vill inte blåneka, ljuga, bryta ett förtroende så därför är det lättast att låta bli att hetsäta. Inte för att det är så enkelt. Suget finns där. Suget efter kompensation. Tömma kroppen på allt gott, allt ont, all smärta och sorg är lockande. Men är det värt det? Svar; NEJ

Eder T

Virus är mitt namn

Den här hösten har jag varit en vandrande smitthärd. Tro det eller ej men jag har lyckats dra till mig ytterligare ett virus. Mitt immunförsvar sätts verkligen på prov och efter detta borde det vara rejält härdat. Men som en stark viking vägrar jag vika ner mig. Tänker inte låta min fysiska otillräcklighet dra ner mig psykiskt. Det är lätt för mig att deppa ner mig när allt inte är på topp. Minsta lilla så faller jag lätt ner i en depressivperiod. Vi har diskutterat om det inte är så att jag lider av dystymi (kronisk depression)med tanke på min ständiga grad av nedstämdhet. Det gör att minsta lilla så faller jag in i en djupare depressivitet då blir det inte så roligt eller det blir en så kallad dubbel depression. Skulle förklara en del av mitt mående. Men samtidigt gör det mig ännu mer omotiverad och fylld av hopplöshet.

Det som brukar vara den bästa tiden på året, hösten, har mest tillbringats inne under täcket. Mkt sker runt omkring mig, men inte allt negativt. Det som håller mig uppe och det som jag aldrig trodde skulle ske stavas KÄRLEK. Att träffa sin själsfrände är värt allt just nu. Det gör livet till värdigt. Ikväll är jag själv för första gången på länge då vi numer bor mer eller mindre tillsammans. Ensamhet har alltid varit förlösande och underbart. Nu känns det bara just precis vad det är... ensamt. Men som man brukar säga det blir ju roligare att ses när man får sakna varandra lite. Vilken blådåre kom på det? Klart det blir, men känns lite klyschigt som bara vi människor kan låta formulera.

Eder T

Minns med sorg



Sitter och tittar på gamla bilder... försöker minnas tillbaka på när jag var som svårast sjuk i anorexian. Minnas för att påminna mig om att jag inte vill sjunka djupare ner i ätstörningen. Har dock inga bilder från den tiden. Skulle inte visat dom för er heller för den delen då jag inte vill trigga någon ner i helvetet. Hittade en från maj-08 Där det var på väg utför och från dess rasade vikten och måendet totalt. Önskar att det stannade där att jag fick hjälp så hade jag inte suttit där jag är idag kanske. Men man kan inte göra något ogjort så ska försöka leva i nuet!

Eder T

Det går uppåt!

Dagen smyger sig på med allt vad det innebär. Jag har redan hunnit med att uppleva allt jag orkar med idag. Kan bero på ytterligare en natt utan sömn... the story of my life. Men till skillnad från de senaste månaderna gick jag emot alla jobbiga känslor och öppnade min dörr för Boendestöd. Känns väldigt bra nu. Jag tror att det är svårt att beskriva för en person vilket motstånd jag har mot kontakt med yttre världen när jag går under isen. Jag tycker inte att själva uppgiften i sig är svår. Boendestöd för min del är extremt kravlöst av den anledningen att jag ska kunna klara av det. Jag behöver bara öppna dörren när det ringer på. Simpelt kan tyckas, men icke i min värld. Under perioder tycker jag att det känns omöjligt att svara på sms, mail, svara i telefon, ringa, gå på behandling, träffa människor i de mest kravlösa förhållanden, ta mig utanför dörren, betala räkningar, sköta vardagssysslor eller överhuvudtaget stiga upp. Allt känns som alldeles för stora krav som bara samlas på hög tills allt känns så övermäktigt att jag brister. Tycker att det är ett fruktansvärt beteende som jag abslolut inte vill ha. Hatar mig själv för att det slutar så gång på gång. Måste vara fruktansvärt krävande för min omgivning, vilket jag aldrig kan förlåta mig själv för. Känns som att jag alltid står i oerhörd tacksamhetsskuld till min omgivning för att de står kvar vid min sida. Så blir allt mitt beteende skam, både befogad och en extra hacka obefogad. Skam som hämmar mig ännu mer. Så är det den onda cirkeln i rullning. Pendlande från enorma krav till skam, allt grundat i djup sorg.

Nog om bitterhet och frustration, för nu har jag ytterligare för milljonte gången börjat reparera skadan. Den här veckan börjar arta sig och jag hoppas på att uppåt kurvan fortsätter.

Eder T

Det finns hopp om framtiden

Lång Dbt session idag... Trött nu kan jag lova. Men det var bra. Diskussion om hur vi ska gå vidare. Vi ska kolla möjligheten om LSS kontaktperson, boende, behandlingshem, dagvård eller vad som kan erbjudas. Kommer inte avsluta Dbt förrän allt är klart. Dessutom fick jag veta att jag om någon uppfyller kriterierna för både Dbt och ätstörningsteamet. Det innebär att jag är välkommen tillbaka dit sen när jag är mer redo för den behandlingen. Känns tryggt att veta. Men just nu måste jag ha mer vård dygnet om snarare.

Eder T


Nu snurrar ekorrhjulet igen!

Jag känner mig fruktansvärt rastlös för tillfället. Det innebär en upptrappning mot mitt smått maniska beteende. Skulle vara aningen underhållande att skåda mig själv i ett utifrån perspektiv;) Typiskt för detta beteende är att jag konstant måste pyssla med något. Allt från att skriva att göra listor med stora projekt som aldrig slutförs, gå runt och småprata med mig själv till att ta fram massa onödigt skurmedel och skrubba små utrymmen som jag anser "måste" städas (lister, skåp, tavlor, teburkar osv.). Dessutom måste jag ha massa ljud runt omkring mig, helst allt samtidigt... radio, tv, ipod på! Om jag går runt så måste jag höra ett nytt ljud i varje rum. Sen ska det givetvis inte sovas heller. Det är en onödigt slöseri med tid och koncentration i dessa perioder. Känner mig så uppe i varv så det är svårt att slappna av och det händer att jag helt enkelt glömmer bort att gå till sängs då jag uppenbarligen är upptagen med andra viktigheter;)Det som också karaktäriserar detta beteende är bristande konsekvenstänk och frikostligt slösande av pengar... på ingenting vettigt. Inser att allt det här är substitut för att slippa känna obehag, men det är svårt att motivera sig att gå emot och känna efter. Det är ju så att jag mår ganska bra i manin. Jag vet rent förnuftigt att det inte håller i längden då jag till sist inte kan trycka undan de underliggande känslorna, att jag kommer falla in i total utmattning och depressivitet, att jag kommer få sota för konsekvenserna av mitt aningen ansvarslösa beteende.

Idag resulterade det i att jag i alla fall fick tre timmars sömn. Sen fick jag för mig att jag vill flytta... till Luleå:P Hamnade på lite olika fastighetsmäklares hemsidor. Hittade en 2:a som var jättefin. Sen kom jag på att det nog inte är en sån bra idé att anmäla intresse. Jag vill inte fly från allt ytterligare en gång till i mitt liv. Livet blir inte lättare för att jag flyttar runt när ångesten och vardagen kommer krypande. Lite tålamod Tove... Det är inte i staden och lägenheten måendet sitter. Nu ska jag inte flytta så ni behöver inte oroa er;) Har en underbar flickvän här, fina vänner, familj och bor i en fantastiskt fin lägenhet där jag egentligen trivs väldigt bra. Men det är ju alltid kul att drömma lite. Någon period av mitt liv vet jag att jag kommer bo norr över. Men ingen stress people!

Eder T

Insomnia... igen

Denna nattångest alltså. Jag blir galen!!! Rasande för att tala i klartext:@

Eder T


KAOS KAOS KAOS

tårar som inte får komma ut
Jag tänker inte tillåta dem att göra det.
Mot vem kan jag öppna mitt känsloliv?

Just nu är allt KAOS KAOS KAOS

Jag vill inte mer nu...

Eder T


Ventilerar

Det är tur att jag har fina vänner & underbar flickvän just nu. Människor som får mig att glömma för ett tag, le och våga tro. Personer som gör att jag inte faller över branten i förverkligandet av mina mörkaste tankar. Men samtidigt så förbannat frustrerande när jag bara vill svälta eller trasa sönder mig. Ibland önskar jag att jag inte hade någonting att leva för. Hör och häpna! Det må låta sjukt när jag säger det högt, men det låter fullt normalt i mina tankar. Jag skäms för att yttra det här... Men ibland önskar jag att det hände nått som gjorde att jag var totalt ensam så jag bara kunde ta livet av mig på riktigt, en gång för alla. Ni behöver inte oroa er nu för skulle jag verkligen göra det så är jag inte så korkad att jag skriver det i en offentlig blogg. Kände bara att jag behövde få lite utrymme för ventilerande. Det finns säkert någon som förstår hur jag känner och tänker. Du är inte ensam.

Eder T


Sometimes it's just sucks

Väljer att inte skriva så mkt om mitt mående... 2 ord beskriver det tillräckligt; livet suger! Just nu iaf, men om jag ska försöka vara positiv så kan det ju bara gå uppåt.

Imorgon bestäms min framtid och jag vet fortfarande inte vad jag vill. Lär ligga och vrida och vända, överanalysera och grubbla över allt i natt.

Update kommer imorgon...

Eder T


Tidigare inlägg
RSS 2.0