Veckans plus
Något som är bra med att vara sjukskriven är att man spontant kan gå ut och berusa sig i alkoholens glans en helt vanlig tisdag;)
Eder T
Uppvaknande
Faller in i tankar på att skada mig själv i straffande syfte. Mitt "kärleksliv" kan inte gå så här bra helt enkelt. Jag känner mig desperat. Men jag tänker inte förstöra en relation till med min självdestruktivitet. Jag tänker inte stöta ifrån mig en till människa bara för att närheten är så oviss och främmande. Jag intalar mig att jag är värd att älskas och älska. Detta är för fint för att förstöras.
Nu inser jag hur destruktivt jag lever mitt liv, i förhållande till mig själv & andra.
Eder T
Kär och galen?
Eder T
Kärlek
Känslorna besvarade. Läppar, smekningar, beröringar. Jag kommer aldrig någonsin föråda dig, aldrig någonsin glömma dig. Tre fina ord som aldrig förr känts så självklara. Jag har aldrig sagt dem förut. Underbara tjej. Längtar efter nästa gång mina läppar får nudda dina.
Eder T
Förbannelse
Eder T
Carpe Diem - världens största skämt?
Läste en tidning jag köpte för ett tag sen. En livsstilstidning. Där intervjuar de en kvinna och hennes bästa tips för att citera exakt var; "Lev idag, imorgon kan det vara för sent. Men kom ihåg att du ska räcka hela livet, så ta hand om dig!". Med andra ord så talar hon emot sig själv, för ingen människa kan bara leva för dagen. Eller så vill hon göra en helgardering med insikten att det går inte bara att leva för dagen.
Eder T
Rakt och underbart
Dagarna rullar på. I ena stunden ger jag mig fan på att verkligheten är min verklighet. Inte bara en verklighet som jag inte förstår mig på, inte bara en verklighet som lever sitt osjälsliga kalla liv. Ett liv som jag inte är en del av. Oavsett om jag kan ta in det eller inte så är jag en del av livet. En del av den vardag som rullar på runt omkring mig.
Kom iväg på fest i helgen. Det var fruktansvärt välbehövligt och kul. Jag och Natta hamnade hemma hos henne så jag var inte hemma förrän efter 9 morgonen efter. Hon säger sanningar och ord som få vågar säga. Ärligt, personligt. Ord som för andra kanske kan tolkas fel. Ord som träffar mig rakt in då jag litar på henne till fullo. "Jag kommer skända din grav" Är nog det finaste någon har sagt till mig. Det finaste, det rakaste och det som jag tar åt mig mest av. I andras öron kanske det låter brutalt för mig är det bara fina ord. Det är en bekräftelse för mig att jag har betydelse.
Eder T
Förbjuden kärlek(?)
Vi har bara känt varandra i en månad... idag faktiskt. Men det klickade direkt. BOOM! Vi har egentligen bara pratat en kväll. Kramat om varandra en gång i en endaste liten minut. En minut som jag konserverar så gott jag kan. Annars handlar det bara om sms. Sms som går rakt in. Vi hålls i sär likt fångar. Den ena bakom de stängda dörrarna. Den andra ute i det som kallas verkligheten, men som just känns lika instängd.
Framtiden kommer. Den är vår. Den ska utforskas, mer än så kan jag inte säga.
Eder T
Vandra utanför verkligheten för att hitta in
Pratat lite i telefon, fått i mig något ätbart och drömt mig bort. Saknat att prata i timmar med min älskade vän. Det var skönt. Skönt att prata som om tiden stått still det senaste året samtidigt som allt har förändrats.
Det är mitt tips till alla som känner hopplöshet. Försök gå emot känslan och gör något aktivt varje dag, försök vara social fast allt känns trist. Det skingrar tankarna och även om du känner dig ensammast i världen så finns det människor där ute som bryr sig.
Eder T
Blundar för en stund
Måndagen brukar komma som en lättnad. En bestämd nystart. Men så blev det inte idag. Jag orkar inte tänka att jag ska börja om på nytt med nya tag när allt slutar likadant iaf. Istället blev det ligga i sängen till nu. Går upp en stund för att snart återvända ner under täcket. Jag vet att det inte är bra. Jag vet att det inte får mig att må bättre. Men det finns så många andra tankar som vandrar i mitt huvud som inte är mkt bättre.
Det här livet håller inte...
Eder T
Angående kräkningar
För min egen del började det med att jag som anorektiker blev i tvingad en apelsin en dag och fick panik, låter jättetöntigt idag. Kommer ihåg stunden så väl för det kändes som världens rasade, som att allt var så okontrollerat. Jag vet hur jag satt i mitt badrum i min lilla studentlägenhet i Sthlm, skakade och grät. Jag fick då för mig att "testa" att kräkas. Det var för det första skitsvårt för mig i början att få upp något överhuvudtaget. Tyvärr om man gör det en gång så blir man besatt att göra det igen. Tillslut lärde jag mig ordentligt, vilket jag för mitt liv önskar ha ogjort. Hetsätningarna efterföljde i takt med att jag lärde mig kräkas. Helt plötsligt öppnades ett nytt helvete. Och för den som tror att det bara är att strunta i att hetsäta och bara kräkas upp lite då och då av den mat man äter anar inte vilken kraft människokroppen har. Det är helt utom all kontroll, för allt jag ville då var bara att gå ner i ana träsket igen. Gå tillbaka till att bara sluta äta. Konsekvenserna för mig blev att jag gick upp 22kg i en takt som jag kände var övermäktig. Nu ska jag absolut inte klaga över min vikt då den är inom ramarna för normalvikt, men att gå från kraftig undervikt till normalvikt p.g.a hetsätningar på några månader var inte rätt väg mot tillfrisknande. Snarare tvärtom. Jag sitter här idag med ett liv som jag inte ens kunde föreställa mig i mina mardrömar. Så "testa" aldrig att kräkas... i början kanske du tycker dig ha kontroll, men det har du inte. Det börjar med överätning. Det slutar med att du sitter där och har tryckt i dig ett kaloriintag för en vecka.
I övrigt så får det mkt ohäsosamma konsekvenser i form av brister på natrium/kalium som i värsta fall kan leda till hjärtstillestånd.
Själv har jag erfarit förjande:
-Inga smaklökar
-Förstörd emalj, mina framtänder är av plast i princip. Dessutom ser man frätskador tydligt i form av mörka fläckar och förkortade tänder.
-Skakningar & oregelbunden hjärtrytm p.g.a rubbad saltbalans. Som för mig inte har gått så långt så jag fått några permanenta skador.
-Vätskebrist
-Skurit sönder halsen med både naglar & diverse annat jag försökt trycka ner i halsen. Inget att rekommendera att spy blod & knappt kan svälja p.g.a ömmande hals. Inte kul när en läkare tittar i halsen med en dömande blick.
-Okontrollerade kräkreflexer, kan få uppstötningar när som helst.
-Ingen mättnads- eller hungerkänsla. Vet i praktiken hur stor en portion är, men kan inte känna mig mätt.
-Magkatarr/förstoppning och allmänt ont i magen
-Konstant halsbränna
-Svullen i spottköttlarna under käken (vilket syns tydligt om man kräks ofta)
-Hormonrubbning, för min del bl.a utebilen mens
-Sår på handryggen efter tänderna
-Håravfall p.g.a näringsbrist.
-Skammen är värst, hur förklarar och döljer man att ett helt hushåll's mat försvunnit?
Jag har nu en tid hållit mig borta från att ta blodprover då jag inte vill veta. Men springa och ta prover är inte jättekul. Ätstörningar i allmänhet är inget att glorifiera. Så testa aldrig. Be om hjälp innan du hamnar i helvetet. Det är mkt lättare att ta sig upp där ifrån än att sitta på en sluten psykriatrisk avdelning för att man tappat kontrollen över sitt liv. Jag vet, jag önskar att jag fick hjälp innan det gått så långt. Sommaren när jag flytta hem till Norrköping önskar jag att jag svarade i telefonen när de ringde från ätstörningsteamet, att jag inte ignorrerade kallelserna jag fick. Om så mkt kunde bli ogjort.
Eder T
Vilsen
Min situation fungerar inte längre. Jag har sårat/förlorat så många på vägen och framförallt har jag förlorat mig själv och min självrespekt. Rätten till mitt förbannade liv. Jag har kastats runt för länge nu. Jag vill inte vara någon försökskanin längre. Jag vill hitta mitt jag, min identitet, min trygghet. Jag vet inte ens vem jag är. Snälla vem är jag? Jag vill inte mer. Jag vill börja leva det liv jag vill. Det liv jag borde förtjäna.
Har ett och annat att diskutera med min terapeut när hon kommer tillbaka nästa vecka. Både hon och jag har tvivlat och känt en viss frustration över att inget går framåt. Det är kanske dags att se sig om efter nya vägar. Har aldrig känt mig så vilsen.
Förlåt för ytterligare ett deprimerande inlägg
Eder T
Kraft utan styrka
Passar på att lägga upp nått jag skrev på spårvagnen här om dagen.
Kraft utan styrka 8/8-11
Jag är den randiga tigern som vrålar i tystnad
Jag är den lilla musen som piper i skräck
Jag är den kraftiga anakondan som kväver utan styrka
Jag är det tuffa monstret som ligger under din säng och skäms
Jag är vraket som helst vill gömmas i dimman av glömska
Eder T
Mina änglar är tillbaka
Dagen började piss idag. Hade till att börja med en fruktansvärd hetsätningsnatt och som jag somnade ifrån... vilket innebar panik för mig när klockan ringde imorse och jag insåg att jag inte hade spytt upp ett skit. Kändes som jag helt plötsligt svullnat upp 10kg... minst! Jag vet rent förnuftsmässigt att det inte är möjligt. Men mitt mål denna vecka är att inte spy alls så det är jag ju ett steg närmre iaf. Men då vill jag ju inte ha några hetsätningar:(
Sen när jag hann känna efter lite till så kände jag mig allmänt hängig. Inte konstigt det jag hade feber och ont i halsen. Så där kom den smällen också. Jag bestämde mig för att ligga i sängen hela dagen. 15.30 gick jag tillslut upp för en halvtimme senare väntades det finbesök i form av Anna & Sofie! Det gjorde min dag! Dom har äntligen kommit hem från Nya Zeeland! Jippie! Äntligen, efter snart ett år. Måste nypa mig i armen för att förstå det, men kan ändå inte riktigt fatta att det gott så fort.
Eder T
Samtal med Svensk radiotjänst
Jag har en princip att inte svara på okända nummer. Man kan aldrig försäkra sig om vilka idioter det är som ringer. Jag vill inte prata med idioter. I lördags em ringde ett dolt nummer. Men för en gång skull valde jag att svara (ville ju få lite extra tid med min nya iphone). Stooooort misstag mina vänner. Mannen i andra änden presenterar sig och anger sig att vara från Svensk radiotjänst.
Svensk radiotjänst: - Jag ser här att du har flyttat. Är det någon annan i ditt hushåll som betalar din Tv-licens eller har du bara glömt? (viss sarkasm i rösten)
Jag: eeeh, jag har bara glömt! (lite små hurtigt)
Svensk radiotjänst: Va bra! Då fakturerar jag den till dig så kommer den med posten sen.
Jag tycker dock att det är jättebra att vi har public service och tycker absolut egentligen att man ska betala Tv-avgiften. Men lever man på existens minimum som jag och ibland inte har råd att leva så är det tyvärr inget jag har prioriterat. Har liksom satt upp skygglappar och för en gång skull ignorerat mitt ideologiska ställningstagande i frågan. Så jag har aldrig betalat tv-avgiften i de 4år jag bott i egen lägenhet och aldrig blivit påmind om det av en liten människa från Svensk radiotjänst. Men nu fick jag bekänna färg och bege mig bort från det kriminella rampljuset^^ Väldigt smarta är dom iaf och ringer från dolt nummer en lördag, ganska oväntat!
Eder T
Kastas över stupet och våga känna tillit?
Tårar, floder, minnen.
Allt tränger sig på.
Det känns så verkligt att leva i overkligheten.
Det känns så svårt att kasta sig handlöst.
Så lätt att bara dissociera och tappa verklighetsuppfattningen.
Så svårt att våga tro.
Så lätt att känna sig ensam i en värld full av människor.
Så svårt att veta vem man är.
Så lätt att aldrig våga.
En flod av tårar, en näsduk och en snabb beröring från en annan skapelse.
Eder T
Ska gnalla genom skogen! So long!
Nu blir det medicinhämtning & sen dbt!
Eder T
Snälla granne!
Eder T
Dumma Tove!
Återfall
Nu är jag tillbaka i vad jag kallar för mitt liv, verkligheten och dess svårigheter. Det var skönt att åka iväg till Göteborg. Men det blir som att jag lever i en annan verklighet när jag reser bort. Springer ifrån problemen och hoppas på att de aldrig ska komma ifatt. Tyvärr så slår de tillbaka 1000x värre varje gång man måste kliva ner från det där fluffiga molnet.
Har ätit massor, druckit mig aspackad varje dag och yrat runt. Nu har jag ångest för alltihop. Har som tur är en peppande terapeut, ist för min ordinarie nu under semstertider. Som tur är kan jag vara helt ärlig mot henne. Lämnade ifrån mig min "sista utväg" som jag kallar det dvs mitt förråd med tabletter innan jag drog till Gbg. Tur är det för jag hade nog inte klarat att hålla mig borta. Efter att jag kom hem igår var jag hos henne. Det behövdes.... helt förstörd. Hon trodde inte att hon hade pallat att sitta där om hon utsatt sig för allt jag gjort de senaste dagarna. Men men kände att jag var tvungen att få hennes stöd. Jag hade inte orkat annars. Gjorde ett jävligt stort misstag där nere, grejer som jag hållt mig borta ifrån i över ett år... återfall är aldrig kul och det väcker tyvärr sug efter mer.
Känner mig trygg med att ha telefonkonsultation med henne och träffa henne nu under sommaren. Har aldrig känt mig så ärlig mot en behandlare så fort förutom med J, som jag inte har längre, vilket gör att jag inte vill hitta på mer dumt nu.
Kämpa, kämpa, kämpa!
Eder T
Ljuset i mörkret
Här några veckor gammal... djur gör mig glad=)
Eder T
Hemma från Gbg
Hade några härliga stunder i Göteborg hos syrran. Mycket alkohol i 5 dagar i sträck, men sånt är livet. Man lever ju bara en gång sägs det. Dock kanske jag inte skulle behöva mer av det tänket. Min ekonomi skulle nog också behöva sig en dos konsekvenstänkande... Blidde alldeles för många Tom Collins på Gbg:s uteserveringar.
Ni får några bilder... lägger upp mer på fb.
Jag, syrran & Sally
Härligt med lite sol & bad också
Blidde många drinkar på balkongen
Bara jag som tycker att spånkor ska vara senapsgula, lr är man "norrköpingsskadad"?
Eder T
