Lång dag
Idag iaf först dbt på fm och sen på em familjesamtal med min terapeut & föräldrar. Tillsist fika på Fräcka för att nu äntligen kunna andas ut och landa hemma. Hade gärna skippat samtalet med mina föräldrar... tydligen har inte alla andra samma uppfattning om hur mkt min familj ska vara inblandat i mitt liv som jag. Kan man säga annat än "Can't live with them, can't live without them" om sina föräldrar. Känns som ett stort nerderlag för min stolthet att släppa in dem mer i mitt liv... usch. Älskar dom som dom är, men inte i för höga doser;)
Lyssnade lite på nyheterna imorse om reformen och utförsäkringar av långtidssjukskrivna. Om hur läkare samlats i kritik mot hur man kan tidsbestämma en sjukdom. Samt faktumet att det inte finns en arbetsmarknads som gör det möjligt för dessa att jobba. Jag kan inte annat än att hålla med. Det är vansinne att man ska vara orolig för att utförsäkras och dessutom må dåligt över det istället för att lägga sin energi och samhällets resurser på att bli frisk. I dagens läge är det knappast så dynamisk och möjligt att ha ett jobb som du kan komma till de dagar du mår bra. Självklart tycker jag att människor i största möjliga mån ska arbeta. Det tror jag de flesta människor strävar efter och mår bra av. Men börja i rätt ände med att skaffa anpassade arbetsmöjligheter inte i andra änden dvs att försätta människor i kris. Kan bara ta mig själv som exempel. Jag skulle gärna vilja jobba, känna mig behövd, vara en större del av samhällets gemenskap. Men för mig är det inte möjligt och isf skulle det bara kunna vara några tim i veckan som är anpassat efter mina behov.
Eder T
Optimistens strävan
Dagens plus:
-Köpt massa gott smaksatt kaffe
-Fått gratis biljetter till IFK-Gais
-Givande dbt idag
-Underbar vän vid namn Sally
-87 dagar utan intox, 63 dagar utan skärande, 6 dagar utan extra pillerknaprande, 2 dagar utan kräkning
Om man verkligen tänker efter så kan man alltid hitta positiva saker i livet. Även dagar då det känns tungt. Jag kämpar. Jag lever. Jag tänker inte vända tillbaka med vetskapen att jag kunde kämpat mer. Varje kväll har jag en dialog med mig själv om varför jag fortsätter kämpa. Ibland vill jag bara ge upp, men jag väljer att skjuta upp beslutet till morgondagen. Det är tipset jag kan ge till alla som brottas med impulser/suicidtankar/drogsug osv. Skjut upp beslutet och se att det faktiskt gick en dag till. Samt våga uttrycka det du känner och välj bort destruktiva relationer. Alla människor är lika värda, varför skulle då inte du vara värd bättre? Jag säger inte att det är lätt. Tro mig jag vet att det inte bara går att amputera alla tankar/känslor. Men som så fint ett av mina ordspråk som hänger på min badrumsspegel säger; "Sluta oroa dig! Ingen lämnar det här livet levande"
Eder T, moralkärringen
Gränslöst 16/2-10
Gränslöst 16/2-10
Jag klev över varje gräns
Gjorde allt för att vara värre än dig
Jag gjorde sånt som känns
Spred mörkret runt mig
Jag gick över en frusen sjö
Lärde mig att aldrig våga tro
Jag stod på sjön tills det blev tö
Sjönk tills jag fann ro
Eder T
Flyttkarl(kvinna)
För övrigt strejkar min kropp... Magen lever sitt eget lilla liv, huvudet värker och jag är konstant trött. Men men en ska inte klaga.
Nu ska jag snart ta tag i och måla klart till min besiktning av lgh imorn!
Eder T
En kärleksförklaring
En kärleksförklaring 18/3-09
Dig, jag hatar mer än livet självt
Du, den förgörande kraften som smärtar i mig
Ändå lyder jag troget dina spelregler
Dina ord är min lag
Du, den som gör allt jag vill,
Allt jag drömt men aldrig sagt
Du, den som alltid ställer upp
Men aldrig räcker till
Du får mig att vilja skrika mig tom
Men det enda jag får fram är en kvävd viskning i förnekelse
En viskning av hjälplöshet och huggande smärta
En viskning där jag håller dig om ryggen
Trots allt du fördärvat,
Allt du tagit ifrån mig
Du vill inget annat än tysta mig,
Sätta munkavel på mig
Måla in mig i en mörk vrå
En vrå av självförakt och lögner
Där du har mig på plats genom en enda sanning
Där utrymme för ifrågasättande inte får luft
Mina öron är vidöppna för dina befallningar
Mina ögon ser allt utifrån din förbannelse
Jag kunde inte hata dig mer
Ändå är du mitt livs stora kärlek
Och jag din marionettdocka
Du, mitt förgörande levebröd
Eder T
Gott och blandat
Efter besöket på sjukan gick jag till Nathalie i Vilbergen och tog en fika. Mkt mysigt måste jag säga!
Mått illa hela dagen dock, men hoppas bara att det är lite övertrötthet. Så nu blir det säng säng sova sova! (hoppas jag iaf)
Eder T
Min spegelbild 13/3-09
Flickan i spegeln,
är det jag?
Hennes blekta utmärglade kropp,
är den min?
Hennes sanning så kall och hård
Hennes blick så vacklande och likgiltig
Jag kan ej urskilja hennes konturer
kisar men de är för suddiga,
finns den här flickan?
Tittar djupt in i de blodsprängda ögonen
Där finns ingenting,
utom en stor tomhet
Hon står där inträngd i en mörk vrå
Sakta ser jag hur en tjock mur byggs runt henne,
bricka för bricka
Blockerar känsla för känsla,
känslan av liv
Allt för att skydda hennes sargade sinnes sanning
Allt för att för att skydda ett liv från att växa
Flickan går ej längre att nå
Konturerna blir allt vagare och vagare
Tillslut ser jag klart,
men inte flickan
Bara ett tjockt oigenomträngligt skrämmande moln,
fyllt av ängslan och förvirring,
byggt av självförakt och likgiltighet
Hon har helt tagits över av hennes hårda vanvettiga sanning
Det mörka molnet av ångest och trofast förnekelse,
är tryggheten hon kallar för sitt liv
Men är det vad jag skulle kalla att leva?
Eder T
I en vaggande timme
Helgen = Alkohol för min del
Fredag var jag ute med min partypingla Sofia. När vi går ut kan allt hända, bokstavligen. Vi höll oss ganska lugna ändå. Först hamnade vi på O´Learys och blev bjuden på dricka av några Örebroare. Vi hamna i några intressanta diskussioner som är bäst om de stannar där. När vi drog vidare mot Deli hamnade vi i Kyrkans buss, bjuden på fika. Kändes fel att komma dit dyngrak och Tove som då inte kan knipa käft yttrar sig om varför hon inte är med i kyrkan. Pastorn tog det dock bra... honom gillade lilla jag. Ingen sån där jobbig omvandlare. På Deli lyckades jag bli bjuden på dricka trots att det första jag gör är att håna killens Djurgårdströja och sa att de kommer få stryk av Luleå.
Lördagen var en fin kväll den med. Jag och Natta drog till Sofie för att fira den stora dagen. Jag hoppas verkligen att kartboken kommer till användning och att frimärkssamlingen ökas på;) Vi hade så fina presenter så (A) Men 2 dagars festande tål min kropp uppenbarligen inte längre. På vägen hem spydde jag nästan ner våra fötter. Men vill försvara mig med att 117 kör en väg som faktiskt svänger väldigt mkt!;)
Eder T
Det heliga kriget
Det heliga kriget 13/3-09
Det är mitt förgörande heliga krig
En tidsfråga där tiden inte finns
Det är den kvävande kampen jag för
Där var minut splittras av nya bomber
Det är min plåga,
som ingen annan kan ta över
Det är jag som måste gå över minfältet,
ta risken att sprängas i bitar
Varje smäll krossar mitt inre,
men någonstans är det värt ärren
Långt där inne finns en liten glöd
Det är ett heligt krig,
som oavsett utgång lämnar djupa hål
Det är en lång ihärdig kamp,
som jag kan, måste, vill vinna
Vinna till vilket pris som helst
Slagfältet kommer alltid att finnas i mitt minne,
men måste bort från mitt föralltid ärrade sinne
Det måste sluta jaga mig in i småtimmarna
Först då kan jag bli en av vinnarna
Först då blir jag hel
Trots det blir allt så oerhört fel
Missären förgör mitt jag, min själ, mitt liv
Idag kanske jag gör livets viktigaste kliv
Men varför är jag så rädd?
Jag vill inte långsamt förgöra
Jag vill inte strategiskt utplåna
Jag kommer att lyckas vända om svaghet till styrka
Frågan är bara när jag vågar tro
Men hur kan den frågan kännas så skrämmande och stor?
Eder T
Snön är tillbaka!
Snacka om att man fick en chock imorse när man vaknar till värsta snöovädret. Men men, det är ju Sverige... vädret är helt oberäknerligt här. Sånt man får leva med. Men varför just idag! Jag och Sofia ska ju ut i vimlet ikväll. Har ingen lust att halka omkring i högklackat med rinnande mascara och helsabbad frisyr:(
Min dbt-terapeut har varit här nyss. Käkat lite lunch tillsammans och försökt klura ut hur jag ska komma vidare med min dbt. Har fastnat lite och måste komma vidare ett steg till nu.
För övrigt skummade jag igenom tidningen imorse. Läste artikeln om regeringens förluster i riksdagen. Reinfeld anklagar de rödgröna för att samarbeta med Sd. Blir så förbannad:@ Det är klart att de inte samarbetar med Sd, men de kan ju inte rösta för regeringens propositioner bara för att inte rösta som Sd. Skulle de rösta för utförsäljning av statliga bolag, Sveriges anslutning till Euron osv skulle de ju ge upp sina politikska ideal. Det är ett större svek mot väljarna. Sen att Sd väljer att rösta likadant är väl inte deras fel. Dessutom röstar de knappast emot propositionerna av samma anledningar som Sd. I frågor vad gäller imigrationspolitik osv skulle de aldrig ställa sig bakom Sd. Det känns som att regeringens frustration i viktiga ideologiska frågor ageras ut i fula anklagelser och smutskastning. Det stör mig något fruktasvärt.
Eder T
Falska antaganden
Något som redan har hunnit störa mig är människor utan någon som helst känsla för att ta på sig kläder när det är kallt. Jag bryr mig inte om de människorna fryser men de lurar resten av oss att bara slänga på oss något lätt när vi springer ner till affären för att handla frukost! Jag pratar givetvis av egen erfarenhet denna morgon. En man står på sin balkong i t-shirt, intar sitt morgonkaffe och kisar mot solen. Detta får mig att tro att det ska vara varmt ute, vilket det inte var för en halvtimme sen när jag gick till affären! P.g.a hans falska antaganden fick jag frysa.
Nae, nu måste jag rusa... Styrbjörn välte vattenskålen... igen
Eder T
Minns tillbaka
Sitter här och minns en förgången tid. Idag kommer en text jag skrev från den tiden. Annars mår jag okej. Haft fruktansvärd magsmärta i helgen... Trodde jag var gravid och hade värkar eller nått;)
Avdelning 25 12/3 -2009
Vita väggar som viskar hotfulla uppmaningar
Jag har aldrig varit så nära att falla
Luften börjar långsamt ta slut
väggarna kryper allt närmre
Jag viskar tyst på hjälp
Men förgäves då inte ens jag hör
Vart ska jag ta vägen?
Hur ska jag kunna hitta rätt
När själen aldrig varit så vilsen?
Vill bara ta mig bort innan sanningen når fram
Långt bort bakom den likgiltiga dimman
Gömma mig i skalet av mig själv
Förgöra allt som känns,
Allt som får mig att vara människa
Dörrar som smäller av förakt
Samtidigt som en atombomb släpps inom mig
KAOS, PANIK, ÅNGEST och ORO
Allt det äter sakta upp mig inifrån
Fotsteg som dånar i korridoren
Hårda steg som förgör allt som känns tryggt
Mitt huvud kokar över av självförakt
Jag andas febrilt,
In och ut
Jag förs sakta in i dimman
In bakom ljuset
Långt borta inom mig
Dit ingen når eller dömer
Där är jag fastkedjad av mitt självförakt
Men hur långt kan en människa gå?
Sakta sjunker jag in,
Med en enda tanke klar
En stark och målmedveten tanke
Letar hysteriskt efter något att släcka glöden med
Något som får mig att bestigas
Skruvar febrilt bort en lampa av glöd
den värmer i min skakande hand
Släpper,
Krasch,
Splitter
Letar målmedvetet efter den vassaste
Trycker mot huden
Den smutsiga huden av skam
drar till snabbt och känslolöst
En flod av ångest rinner ut
Det glittrar så vackert på handleden
Drar en gång till
Med samma ilska och känsla av hjälplös skam
En forsande flod av röda smaragder
Kaoset börjar lätta
Och nyckeln till mitt inre är plötsligt funnen
Nu ser jag klart igen
Försvinner sakta från all existens
Det är helt – TOMT
Lämnar efter mig en stor röd pöl
Byggd av ångest och rädsla
Sitter kvar i splittret som skulle kunna vara mitt liv
Kvävd i det förflutna,
Längtandes efter framtiden
Eder T
Förhållnings regler;)
Eder T
Kärlekens krig
När min röst sprack
När dina tårar föll
Insåg jag att jag var fast
Fast i kärlekens förbannelse
Jag som aldrig grät,
Grät då
Jag som alltid ville vara fri,
ville fångas då
Jag som alltid har klarat mig själv,
klarade mig inte utan dig
Det är tårar i smärta, kärlek och hat
Vi fann trygghet i en påhittad verklighet
Fastkedjade i varandras självförakt
Snälla sluta lyssna nu,
glöm allt jag inte sa.
Vi var ett långsamt gift,
Som förstörde allt vi hade
Vi trodde vi kunde göra vad som helst mot världen
Jag trodde att du alltid skulle vara där
Jag tog dig förgivet
Och du mig
Du finns alltid där i mina tankar
Du fängslar mig med dina vackra ord
Snälla släpp taget om mig
Jag orkar inte fler tårar
Ditt leende gjorde mig svag
Dina ord födde ett hopp
Din famn fängslade mig
Dina läppar smekte min kind
Dina ögon gjorde mig blind
Vi kommer aldrig bli värda varandra
Alla vet, det är ingen hemlighet
Jag orkar inte fler lögner,
Fler vassa tårar i tystnad,
Kalla kårar i mörkret
Jag orkar inte mer…
I ett mörker, i en stund
Snälla riv inte min grund
I framtiden ska jag glömma hur långt jag var beredd att gå
Din famn gav mig näring
Dina ögon fick mig att smälta
Ditt leende fick mig att vända om och tro
De vackra orden fick mig att börja tänka på en framtid
Ingen sa att det skulle bli lätt,
men att det skulle vara så svårt fanns inte i min värld
Du viskade tre ord
jag var så dum att jag började tro
Jag föll direkt
Oinbjuden, farlig, men alldeles underbar
Det är du och det är jag.
Du måste lämna mina drömmar
Sluta jaga mig på nätterna
Jag behövde dig och du mig
Vill vi hjälpa, så måste vi hjälpa oss själva
Det är inte längre tårar
Det är en vana av salt
Du & jag slog oss blodiga mot verkligheten
Mot den vi egentligen borde levt i
Ett farligt vapen blev vår blinda tro
Ett dom, mot ett vi
Allt vi sagt, allt vi gjort blev vår sanning
Det var trygghet, men vad mer?
Vi höll ut länge men tillsist stod vi ensamma kvar
Ett varsitt mitt
Och ett varsitt ditt
Vanmaktens ammunition tog slut
tryckte hål på vår verklighet
Freden blev ett krig
Bakom mig finns nu ruiner efter vår strid
Allt för dig
Och allt för mig
Vi svalde varandras sorg
I ett otäckt krig för att få vara i varandras närhet
Jag skyddar mitt hjärta
Och vågar ej se mig om
En öken av tystnad
Med känslorna begravda i sanden
Sålde vi våra hjärtan
Det värsta är inte vad som hände
Utan hur vi gjorde det så skamlöst och enkelt
Lyckan är historia nu
Vi är en radioaktivzon, ett minfält
Det är vackert på håll
Men livsfarligt i närbild
Vi satte våra liv på spel för oss
Vände kinderna mot slagen
Bakom mitt leende finns inget annat än sorg
Sorgen att någonsin ha träffat dig
Sorgen att förevigt ha förlorat dig
Jag vill viska förlåt
Men aldrig var det mitt fel
Och aldrig var det ditt
Vi ligger på varsitt håll och andas tystnad
Törstandes efter tryggheten tillsammans
Det var längesen vi pratade om varandra
Det var längesen vi höll om varandra
Det var längesen verkligheten kom ifatt
Jag önskar att du var här,
Men hoppas att jag aldrig ser dig när jag vänder mig om
I rädsla för varandra
I rädsla för att aldrig glömma
Vi är ett dödligt giftiga tillsammans
Jag kan känna kylan,
Därför lyfter jag aldrig min blick igen
Nu står vi vid frontlinjen
Med insikten att vi aldrig kan bygga det som raserats
Jag vågar inte vara trygg
Därför blundar jag nu för kärleken
Om jag blundar så vet jag att du kommer att gå
Om jag blundar länge nog så finns du inte
Jag trodde inte att jag kunde älska,
men då visste jag inte heller att du fanns
Men ska kärlek vara ett krig?
Är inte meningen att vi ska dö för varandra,
Inte ta död på varandra
Mina katter har ätstörningar
På tal om annat. Kan katter ta efter sin mattes beteenden? Lilla Annica äter knappt alls och misstänker starkt att hon är anorektiker;) Sen har jag lilla Styrbjörn som hetsäter och kräks.... hum
Eder T
Förväntansfull
För övrigt så tycker jag att det är lite tragikomiskt att följa Khadaffis uttalanden. Det måste vara världens största narcissist! På morgonnyheterna hörde jag hur han bestämt hävdade att det inte var uppror i Lybien och att folket älskade honom. Måste vara ganska skönt att tro sig veta att man är störst bäst och vackrast.
Eder T
