Vad sysslade jag med?

Det borde vara lås på mobil, dator, bil och alla andra möjliga kommunikations möjligheter när man tagit sömnmediciner. Snurra runt i natt på trippla doser av min ranson sömnmediciner utan att för den delen kunna somna! Skrev en del skeva grejer till folk, men som tur var är det inget helgalet iaf. Dock om något lite virrigt och osammanhängande. Tur att jag inte äger en bil numera. Minns den gången jag slängde i mig en drös sömnpiller och fick för mig att åka en sväng. Jag blir nämligen hög och uppåt på mina mediciner om jag inte somnar direkt. Sen får jag en lite för avslappnad och självsäker inställning till min förmåga. Iaf höll jag på att kroka in med en bil i en korsning och köra rakt in i ett betongvall på motorvägen. Jag hade dock millimetrarna på min sida den gången. Tur var också att jag hade fått för mig att bara åka till föräldrarna i Åby. Längre än så hade jag aldrig klarat för jag däckade sen på mage i deras soffa. Förstå chocken när mina föräldrar såg mig där morgonen efter. Dock ska tilläggas att jag aldrig har parkerat så snyggt i hela mitt liv! Klockrent hade jag backat in på uppfarten mellan 2 bilar i kanske världens mest sluttande uppfart. Efter det parkerade jag alltid bilen flera km från lägenheten och sen gjorde jag mig av med den.

Eder T


Vad sysslade jag med?

Det borde vara lås på mobil, dator, bil och alla andra möjliga kommunikations möjligheter när man tagit sömnmediciner. Snurra runt i natt på trippla doser av min ranson sömnmediciner utan att för den delen kunna somna! Skrev en del skeva grejer till folk, men som tur var är det inget helgalet iaf. Dock om något lite virrigt och osammanhängande. Tur att jag inte äger en bil numera. Minns den gången jag slängde i mig en drös sömnpiller och fick för mig att åka en sväng. Jag blir nämligen hög och uppåt på mina mediciner om jag inte somnar direkt. Sen får jag en lite för avslappnad och självsäker inställning till min förmåga. Iaf höll jag på att kroka in med en bil i en korsning och köra rakt in i ett betongvall på motorvägen. Jag hade dock millimetrarna på min sida den gången. Tur var också att jag hade fått för mig att bara åka till föräldrarna i Åby. Längre än så hade jag aldrig klarat för jag däckade sen på mage i deras soffa. Förstå chocken när mina föräldrar såg mig där morgonen efter. Dock ska tilläggas att jag aldrig har parkerat så snyggt i hela mitt liv! Klockrent hade jag backat in på uppfarten mellan 2 bilar i kanske världens mest sluttande uppfart. Efter det parkerade jag alltid bilen flera km från lägenheten och sen gjorde jag mig av med den.

Eder T


En helt vanlig fredag

Idag har det redan hunnits med med en hel del för mig. Medicinhämtning och individuell dbt. Både tuff och lättsam terapi idag. Pratade om lite trauman, hinder för mig vad det gäller att visa känslomässig sårbarhet. Hur jag ska smått kunna jobba på det. Hur julen ska planeras för att det inte ska bli pannkaka och sluta på psyk som det brukar.

Sprang förbi systemet på vägen hem och inhandlade helgens ranson av berusning. Imorgon ska jag och hjärtat fira 3 mån. Sjukt! Det känns som vi har känt varandra längre, men ibland märks det att vi inte vet så mkt om varandra.

Eder T
I väntan på besök av mor

Måla i distraktion

Lite lätt ångest, rastlöshet, trisstess, förkylning... hum:/ MÅLA! Måla köket blodrött med en kursiv textrad i silver ur Marilyn Mansons underbara låt The fight song; "I'm not a slave to a god that doesn't exist". En liten textrad som beskriver mig väldigt bra. Har velat fram och tillbaka om hur jag vill ha mitt kök. Färg fick jag för mig iaf då mitt övriga hem är relativt stilrent.  

Måla tills orken tryter. Suget efter annat försvinner. För idag har jag sug, inte för att jag mår sämre en vanligt. Bara ett förbannat jävla destruktivt sug. Ett straffande beroende är vad det är.

Kom att reflektera över hur länge sen det var jag hetsåt eller kräktes för den delen. Det var ett tag sen nu. Det finns liksom inte utrymme i min vardag när jag har någon runt mig nästan hela tiden. När jag har någon som visserligen förstår, men som litar på mig. Jag skulle aldrig kunna hetsäta, kräkas utan att det märks. Jag skulle heller aldrig vilja prata om det. Men vill inte blåneka, ljuga, bryta ett förtroende så därför är det lättast att låta bli att hetsäta. Inte för att det är så enkelt. Suget finns där. Suget efter kompensation. Tömma kroppen på allt gott, allt ont, all smärta och sorg är lockande. Men är det värt det? Svar; NEJ

Eder T

Virus är mitt namn

Den här hösten har jag varit en vandrande smitthärd. Tro det eller ej men jag har lyckats dra till mig ytterligare ett virus. Mitt immunförsvar sätts verkligen på prov och efter detta borde det vara rejält härdat. Men som en stark viking vägrar jag vika ner mig. Tänker inte låta min fysiska otillräcklighet dra ner mig psykiskt. Det är lätt för mig att deppa ner mig när allt inte är på topp. Minsta lilla så faller jag lätt ner i en depressivperiod. Vi har diskutterat om det inte är så att jag lider av dystymi (kronisk depression)med tanke på min ständiga grad av nedstämdhet. Det gör att minsta lilla så faller jag in i en djupare depressivitet då blir det inte så roligt eller det blir en så kallad dubbel depression. Skulle förklara en del av mitt mående. Men samtidigt gör det mig ännu mer omotiverad och fylld av hopplöshet.

Det som brukar vara den bästa tiden på året, hösten, har mest tillbringats inne under täcket. Mkt sker runt omkring mig, men inte allt negativt. Det som håller mig uppe och det som jag aldrig trodde skulle ske stavas KÄRLEK. Att träffa sin själsfrände är värt allt just nu. Det gör livet till värdigt. Ikväll är jag själv för första gången på länge då vi numer bor mer eller mindre tillsammans. Ensamhet har alltid varit förlösande och underbart. Nu känns det bara just precis vad det är... ensamt. Men som man brukar säga det blir ju roligare att ses när man får sakna varandra lite. Vilken blådåre kom på det? Klart det blir, men känns lite klyschigt som bara vi människor kan låta formulera.

Eder T

Minns med sorg



Sitter och tittar på gamla bilder... försöker minnas tillbaka på när jag var som svårast sjuk i anorexian. Minnas för att påminna mig om att jag inte vill sjunka djupare ner i ätstörningen. Har dock inga bilder från den tiden. Skulle inte visat dom för er heller för den delen då jag inte vill trigga någon ner i helvetet. Hittade en från maj-08 Där det var på väg utför och från dess rasade vikten och måendet totalt. Önskar att det stannade där att jag fick hjälp så hade jag inte suttit där jag är idag kanske. Men man kan inte göra något ogjort så ska försöka leva i nuet!

Eder T

Lycka i att inte vara ensam

Mår väldigt bra just nu. Älsklingen och jag hade en jättemysig kväll igår. Jag börjar inse att jag är lite utav en romantiker. Har aldrig uppskattat romantik förut. Tyckt att det varit för karaktärslösa mesar rent ut sagt. Men man kan ju ändra sig... men det tar emot;)

Jag hade lagat en romantisk middag med tända ljus, vilket förtärdes med vin i mina föräldrars bröllopsglas. Vi pratade om barn, hus på landet, giftemål och framtidsdrömmar. Nu vill jag dock påpeka att detta ligger låååångt i framtiden så inbillla er inget nu.

Första steget för mig är att välkomna filckvännen helt till mitt hem. Igår tog vi ett stort steg för mig. Hon fick nyckel till min lägenhet och idag har jag tömt en garderob och ett nattuksbord till henne. We're moving forward!

Eder T
Lyckligt kär

Det går uppåt!

Dagen smyger sig på med allt vad det innebär. Jag har redan hunnit med att uppleva allt jag orkar med idag. Kan bero på ytterligare en natt utan sömn... the story of my life. Men till skillnad från de senaste månaderna gick jag emot alla jobbiga känslor och öppnade min dörr för Boendestöd. Känns väldigt bra nu. Jag tror att det är svårt att beskriva för en person vilket motstånd jag har mot kontakt med yttre världen när jag går under isen. Jag tycker inte att själva uppgiften i sig är svår. Boendestöd för min del är extremt kravlöst av den anledningen att jag ska kunna klara av det. Jag behöver bara öppna dörren när det ringer på. Simpelt kan tyckas, men icke i min värld. Under perioder tycker jag att det känns omöjligt att svara på sms, mail, svara i telefon, ringa, gå på behandling, träffa människor i de mest kravlösa förhållanden, ta mig utanför dörren, betala räkningar, sköta vardagssysslor eller överhuvudtaget stiga upp. Allt känns som alldeles för stora krav som bara samlas på hög tills allt känns så övermäktigt att jag brister. Tycker att det är ett fruktansvärt beteende som jag abslolut inte vill ha. Hatar mig själv för att det slutar så gång på gång. Måste vara fruktansvärt krävande för min omgivning, vilket jag aldrig kan förlåta mig själv för. Känns som att jag alltid står i oerhörd tacksamhetsskuld till min omgivning för att de står kvar vid min sida. Så blir allt mitt beteende skam, både befogad och en extra hacka obefogad. Skam som hämmar mig ännu mer. Så är det den onda cirkeln i rullning. Pendlande från enorma krav till skam, allt grundat i djup sorg.

Nog om bitterhet och frustration, för nu har jag ytterligare för milljonte gången börjat reparera skadan. Den här veckan börjar arta sig och jag hoppas på att uppåt kurvan fortsätter.

Eder T

Taking big steps in an even bigger world

Stora prövningar den här veckan kan jag lova. Oro, ångest, glädje, sorg i en enda stor blandning.

Det händer mkt just nu, vilket leder till en del överanalyserande. Men i slutändan är det bara intuitionen, magkänslan som ger det enda förnuftiga svaret. Det svaret blir; "sluta oroa dig Tove! Du har inget att förlora!"

Kryptiskt det blev nu, men fortsättning följer...

Eder T


Det här är en bra dag!

Dagen har varit fin. Känner mig lugnare inombords än på vääääldigt länge. Det känns så skönt att jag äntligen kanske får rätt vård. Kanske för att jag börjar erkänna för mig själv och acceptera att jag är så sjuk som jag är. Inget är för visso klart än men jag har vården bakom mig.

Dagen so far har inneburit kratta löv hos morföräldrarna. Känns dock jobbigt att de börjar bli gamla. Kommer ihåg när syrran och jag var små. På den tiden när de orkade leka med oss och klara allt på egenhand. Jag lever fortfarande kvar i den tiden.

Ikväll kommer älskling hem! Gu' så jag har längtat och saknat henne!

Om ett par timmar är det dags för baconfestival igen;) haha, Internt skämt. Party med andra ord! Ska bli riktigt kul! Var länge sen jag hade en karatefylla så vi får se hur kvällen artar sig. Men pepp som fan iaf!

Eder T


Det finns hopp om framtiden

Lång Dbt session idag... Trött nu kan jag lova. Men det var bra. Diskussion om hur vi ska gå vidare. Vi ska kolla möjligheten om LSS kontaktperson, boende, behandlingshem, dagvård eller vad som kan erbjudas. Kommer inte avsluta Dbt förrän allt är klart. Dessutom fick jag veta att jag om någon uppfyller kriterierna för både Dbt och ätstörningsteamet. Det innebär att jag är välkommen tillbaka dit sen när jag är mer redo för den behandlingen. Känns tryggt att veta. Men just nu måste jag ha mer vård dygnet om snarare.

Eder T


Gäsp

Nehe, strunta i mig då John Blund! Gör det bara!

Det blev ingen sömn för mig inte... Jag som tänkte somna tidigt. Men nu hinns det inte med. Ska hoppa in i duschen för att pallra mig till sjukhuset för medicinhämtning & sen Dbt... Gääääsp!

Eder T


Vända mig och somna om

Idag är jag trött, uttråkad och smått ilsken Det var som att köra in i en betongvägg imorse. Hade ingen ork att stiga upp så jag lät bli. Nu ska jag snart gå till sängs igen.

Blir en lång dag imorn har jag en känsla av...

Dessutom blir jag irriterad på den icke existerande jämställdshetsdebatten, mäns sexistiska syn på kvinnan och kvinnors inställsamhet till det hela. Förklarar mer i kommande inlägg... Är för trött just nu.

Eder T


Nu snurrar ekorrhjulet igen!

Jag känner mig fruktansvärt rastlös för tillfället. Det innebär en upptrappning mot mitt smått maniska beteende. Skulle vara aningen underhållande att skåda mig själv i ett utifrån perspektiv;) Typiskt för detta beteende är att jag konstant måste pyssla med något. Allt från att skriva att göra listor med stora projekt som aldrig slutförs, gå runt och småprata med mig själv till att ta fram massa onödigt skurmedel och skrubba små utrymmen som jag anser "måste" städas (lister, skåp, tavlor, teburkar osv.). Dessutom måste jag ha massa ljud runt omkring mig, helst allt samtidigt... radio, tv, ipod på! Om jag går runt så måste jag höra ett nytt ljud i varje rum. Sen ska det givetvis inte sovas heller. Det är en onödigt slöseri med tid och koncentration i dessa perioder. Känner mig så uppe i varv så det är svårt att slappna av och det händer att jag helt enkelt glömmer bort att gå till sängs då jag uppenbarligen är upptagen med andra viktigheter;)Det som också karaktäriserar detta beteende är bristande konsekvenstänk och frikostligt slösande av pengar... på ingenting vettigt. Inser att allt det här är substitut för att slippa känna obehag, men det är svårt att motivera sig att gå emot och känna efter. Det är ju så att jag mår ganska bra i manin. Jag vet rent förnuftigt att det inte håller i längden då jag till sist inte kan trycka undan de underliggande känslorna, att jag kommer falla in i total utmattning och depressivitet, att jag kommer få sota för konsekvenserna av mitt aningen ansvarslösa beteende.

Idag resulterade det i att jag i alla fall fick tre timmars sömn. Sen fick jag för mig att jag vill flytta... till Luleå:P Hamnade på lite olika fastighetsmäklares hemsidor. Hittade en 2:a som var jättefin. Sen kom jag på att det nog inte är en sån bra idé att anmäla intresse. Jag vill inte fly från allt ytterligare en gång till i mitt liv. Livet blir inte lättare för att jag flyttar runt när ångesten och vardagen kommer krypande. Lite tålamod Tove... Det är inte i staden och lägenheten måendet sitter. Nu ska jag inte flytta så ni behöver inte oroa er;) Har en underbar flickvän här, fina vänner, familj och bor i en fantastiskt fin lägenhet där jag egentligen trivs väldigt bra. Men det är ju alltid kul att drömma lite. Någon period av mitt liv vet jag att jag kommer bo norr över. Men ingen stress people!

Eder T

RSS 2.0