Skrivet i affekt
Jag blir arg på mig själv, på min behandling, på allting. Vad har jag gjort för att förtjäna att må så jävla risigt?
Jag vet att jag inte alla gånger kämpar. Kämpar så mycket som jag borde. Borde varit på dbt 3 gånger denna vecka, borde hämtat medicin, borde släppt in boendestöd, borde betalt räkningarna. Men jag klarar det inte! Jag känner mig som ett litet barn i en vuxen kvinnas kropp just nu. Det känns som jag borde vara tacksam för den hjälp jag får. Tacksam i förhållande till andra kanske. Men jag tänker inte vara ett dugg jävla tacksam. Jag mår dåligt och uppenbarligen fungerar inte den hjälp jag får. Det är inget fel på mina behandlare. De gör verkligen sitt bästa. Det är fel på hela systemet och det ligger på statlig nivå. Jag känner inte längre att jag har något att falla tillbaka på. Faller jag så är det slutenvård igen. Faller jag så är det slussandes fram och tillbaka. Faller jag numera så håller jag käften för jag orkar inte ta emot samma "hjälp" jag fått tusen gånger. Jag vill bli frisk, men vet inte hur.
Eder T
Det finns hopp för förorten
Igår började de prova spårvagnsspåren ut till mig. Snart så har kommunikationens och dess möjlighet till kontakt med civilisationen även nått oss ute i Navestad;) 21 oktober är det invigning av spånkan, I will be on a spånka then;)
Eder T
Alltid redo för allmän beskådning!
Äntligen har blogg.se en app! Nu kan det inte skyllas på tillgängligheten längre, bra eller fruktansvärt irriterande? Tillgänglig i alla lägen... Ytterligare ett stressande krav från it-samhället! Kallas det förresten it-samhälle längre? Känns som den boomen var 90-talets grej.
Eder T
Sitter på 117
Verkligt är overkligt, eller tvärtom?
Ibland kan jag tappa uppfattningen om verklighetens form. Vem jag är, vad som varit, vad som ska vara, vem jag varit, vem jag vill vara, vad jag känner... om jag känner. Jag faller brutalt och helt skoningslöst in i en annan värld, utan att för den delen bokstavligen göra några öppenbara destruktiva felsteg. När jag bara blir introvert och handlingslöst tafatt. Det tar ett tag innan jag upptäcker var jag är på väg att vandra. Det är skrämmande när dimman mot verkligheten blir så tjock att ingenting känns eller är. Det är ännu mer skrämmande när jag upptäcker alltihop utan att för den delen veta svaret på gåtan. Då blir allt så sorgligt.
Det börjar märkas hos omvärlden när jag som uppslukat av ett askmoln helt plötsligt "försvinner" ur allt som kallas mänsklig kontakt. Det märks kanske först då hos de flesta, men då är det redan långt gånget. Då är jag redan bortom dimman i orkeslöshet. Förstadiet är en hårt utarbetad pjäs av olika roller och förklädnader. Något som jag gör utan att för den delen lägga märke till det själv förrän när det är dags för att läsa pjäsens recensioner. Min flickvän är en av de första som lyckats så tidigt se sprickorna i rolluppsättningen. Hon sa att det syndes på mina ögon. Hur jag uttryckte saker och hur jag ibland verkade frånvarande. Som att det inte fanns någon känsla trots att orden flödade. En duktig aktris låter aldrig sådant märkas. Men denna gång är jag glad att jag brast i mitt agerande på scenen. Men frågan är fortfarande obesvarad. Varför händer det? Hur gör jag för att inte låta det påverka mitt liv?
Eder T
Det börjar märkas hos omvärlden när jag som uppslukat av ett askmoln helt plötsligt "försvinner" ur allt som kallas mänsklig kontakt. Det märks kanske först då hos de flesta, men då är det redan långt gånget. Då är jag redan bortom dimman i orkeslöshet. Förstadiet är en hårt utarbetad pjäs av olika roller och förklädnader. Något som jag gör utan att för den delen lägga märke till det själv förrän när det är dags för att läsa pjäsens recensioner. Min flickvän är en av de första som lyckats så tidigt se sprickorna i rolluppsättningen. Hon sa att det syndes på mina ögon. Hur jag uttryckte saker och hur jag ibland verkade frånvarande. Som att det inte fanns någon känsla trots att orden flödade. En duktig aktris låter aldrig sådant märkas. Men denna gång är jag glad att jag brast i mitt agerande på scenen. Men frågan är fortfarande obesvarad. Varför händer det? Hur gör jag för att inte låta det påverka mitt liv?
Eder T
Om en stund får jag vila min hjärna
Snart är äntligen dagen slut. Slut på lidandet för den här gången. Medicin vid 22, sen får jag sova. Orkar inte förklara mer än så om dagen. Känner att jag kanske borde skriva om något positivt istället. Allt skit kan jag behålla för mig själv just för tillfället. Cyberrymden har inget tillgodo av att veta det.
Igår presenterade jag min flickvän för mina föräldrar. Första mötet. Det gick riktigt bra, vilket jag förväntade men det gick kanske t.o.m bättre om så vore möjligt. Vi var ute i skogen och plockade oss några korgar svamp och sen tog en fika i em solen.... Mys=) Sen hade vi en helnatt med romantik jag och mitt hjärta hemma hos mig. Min själsfände har hittat mig när jag minst anade det.
Ede T
Igår presenterade jag min flickvän för mina föräldrar. Första mötet. Det gick riktigt bra, vilket jag förväntade men det gick kanske t.o.m bättre om så vore möjligt. Vi var ute i skogen och plockade oss några korgar svamp och sen tog en fika i em solen.... Mys=) Sen hade vi en helnatt med romantik jag och mitt hjärta hemma hos mig. Min själsfände har hittat mig när jag minst anade det.
Ede T
Ångest över att må bra?
Jag blir så arg på mig själv fast jag borde vara glad. Det här känns töntigt, men nu skriver jag bara som det är. Fick min mens igår och varje gång jag får den känner jag en stor ångest. För att det är ett tecken på att min kropp mår bättre och jag vill skada den, eller? Innan har jag alltid straffat mig själv med nått form av självdestruktivtbeteende varje gång det är dags igen. Denna gång kunde jag låta bli. Borde vara jättestolt. Kan tyvärr inte riktigt känna det, men det kommer säkert när jag hunnit landa i mitt beslut. Fick mensen första gången när jag var 15 sen försvann den i år för att jag tränade så hårt. Därefter kommer den nån gån var 6:e-12:e månad. Nu får vi se då om det ska bli regelbundet. Måste kämpa för det iaf även om det tar emot.
Eder T
Eder T
Kötta idag!
Okej, nu kör vi järnet idag. Har knappt någon röst så vi får väl se hur det går att ha terapi viskande;)
Medicinhämtning
Promenad
Dbt
Handla
Systemet
Tvättstuga
Skura
Eder T
Medicinhämtning
Promenad
Dbt
Handla
Systemet
Tvättstuga
Skura
Eder T
Jag hatar att jag älskar
Sitter och saknar, längtar. Längtar efter att luta mitt huvud mot min älskade. Saknar hennes lena händer mot mina(de är faktiskt sjukt lena!). Jättekul att hon har börjat jobba idag, men det innebär att vi har mindre tid tillsammans ibland. Det känns så ovant för mig att känna mig så halv utan henne vid min sida. Jag har aldrig känt så förr. Jag har alltid trott att jag klarar mig genom livet utan något behov av någon annan. Jag har alltid levt efter sanningen att ensam är starkast. Att tvåsamhet är ett tecken på svaghet, iaf när det gäller mig. Kanske beror det på att jag aldrig träffat någon som henne. Kanske beror det på mina förvrängda myter om verkligheten och min bristande tro på männskligheten. Men får jag ändra mig? Det känns som jag går emot allt jag byggt. Jag kan inte låta bli att känna mig ynklig, svag och fylld av skam. Man skulle kunna tro att livet utan kärlek, känslomässig närhet vore mer skamligt. Men för mig är det erkännandet att jag älskar, är kär, som är det jag skäms över. Men nu är det sagt. Jag är sååå kär upp över öronen fast jag skäms. Skammen är inte befogad. Det vet jag, men jag kan inte sluta känna. Det blir lättare för var dag och jag är beredd att ändra min uppfattning om verkligheten för den här tjejen.
Tack för att du fått mina vyer att vidgas. Tack för att jag fått chansen att älska. Tack för att du finns.
Eder T
Tack för att du fått mina vyer att vidgas. Tack för att jag fått chansen att älska. Tack för att du finns.
Eder T
22 goes 82?
Har haft en fruktansvärd helg. Feber, frossa, ledvärk och hosta. Min kropp kanske vill säga mig nått eftersom det aldrig ger med sig. Tove vill inte lyssna iaf. Jag tycker inte om att lyssna på alla jobbiga kroppsliga signaler... blää!
Idag har min terapeut varit här och lagat/ätit mat med mig. Vi ska kolla upp möjligheten att få mat utdelat hem till mig... Ni vet som senila gamlingar har;) haha. Nae, men det kanske är bra eftersom det för mig blir så förbannat många moment innan jag väl får i mig något att äta. 1) Jag måste komma på något att äta 2) Jag måste handla, vilket tar en halv evighet. 3) Jag måste laga maten, vilket är dömt till misslyckande redan på förväg 4) Jag måste ta mig tid att sätta mig ner och äta. Skulle jag följa dessa moment skulle det krävas alldeles för mkt tid och energi så det enda jag hinner med är att äta ett mål mat om dagen och då ska jag ju inte ha nått annat inplanerat. Det kan ju sägas redan nu att jag inte ens pallar att försöka.
Eder T
Idag har min terapeut varit här och lagat/ätit mat med mig. Vi ska kolla upp möjligheten att få mat utdelat hem till mig... Ni vet som senila gamlingar har;) haha. Nae, men det kanske är bra eftersom det för mig blir så förbannat många moment innan jag väl får i mig något att äta. 1) Jag måste komma på något att äta 2) Jag måste handla, vilket tar en halv evighet. 3) Jag måste laga maten, vilket är dömt till misslyckande redan på förväg 4) Jag måste ta mig tid att sätta mig ner och äta. Skulle jag följa dessa moment skulle det krävas alldeles för mkt tid och energi så det enda jag hinner med är att äta ett mål mat om dagen och då ska jag ju inte ha nått annat inplanerat. Det kan ju sägas redan nu att jag inte ens pallar att försöka.
Eder T
När vi blir ett
Jag sitter uppe och ugglar inte hjälpte extra insomning inte:/ Men jag är glad ändå. I min säng ligger den människa jag älskar allra mest och sussar så sött. Man kan höra hennes djupa andetag och de gör mig så lycklig.
I övrigt har förkylningen inte lagt sig. Vaknar med feber varje morgon och sover mest bort tiden. Egentligen mår jag inte så bra vad det gäller det psykiska heller... hesätningar & impulser. Men har man en så underbar flickvän som jag går det inte att falla. Jag vill inte falla iaf.
Kämpar vidare
Eder T
I övrigt har förkylningen inte lagt sig. Vaknar med feber varje morgon och sover mest bort tiden. Egentligen mår jag inte så bra vad det gäller det psykiska heller... hesätningar & impulser. Men har man en så underbar flickvän som jag går det inte att falla. Jag vill inte falla iaf.
Kämpar vidare
Eder T
Upp & ner, hit & dit, in & ut men under kontroll
Ursäkta den dåliga uppdateringen, ska skärpa mig på den fronten. Men det händer så mkt i mitt liv just nu. Som jag skrev i tidigare inlägg är jag inne i en manisk period. Den har avtagit lite mkt p.g.a att jag just är medveten om vad jag sysslar med, vilket jag inte varit tidigare i mitt liv. Mkt p.g.a att jag för en gångs skull försöker ta mina mediciner regelbundet. Ja, de hjälper faktiskt. Mkt p.g.a att jag täffat min underbara flickvän som jag älskar så underbart mkt. Vi har faktiskt sagt de tre magiska orden till varandra. Trodde aldrig jag skulle träffa någon som jag så genuint menar det jag säger. Hon drar ner mig när jag svävar upp över molnen. Hon drar upp mig när jag faller under ytan.
Samtidigt ska jag inte säga att livet är lätt just nu. Men jag kämpar på och jag har något att kämpa för. Jag kan se en framtid som jag inte sett på lääääääääääänge. Fallen känns inte lika brutala men självklart faller jag igenom. Jag har massa problematik i min ryggsäck men jag har människor runt omkring mig som inte är destruktiva för mig, vilket underlättar.
Eder T
Förkyld
Samtidigt ska jag inte säga att livet är lätt just nu. Men jag kämpar på och jag har något att kämpa för. Jag kan se en framtid som jag inte sett på lääääääääääänge. Fallen känns inte lika brutala men självklart faller jag igenom. Jag har massa problematik i min ryggsäck men jag har människor runt omkring mig som inte är destruktiva för mig, vilket underlättar.
Eder T
Förkyld
Mani
Fastnar i mina maniska mönster. Har svårt att få i mig mina mediciner då jag är så här uppe i varv. Men det är knappast så att det blir bättre om jag inte tar mina stämningsstabiliserande så jag försöker verkligen. Kan inte slappna av just nu. Är över allt och ingenstans. I natt har jag skurat badrummet, vikt bikinidelar prydligt i korgen, torkat av kryddor och sorterat i bokstavsordning, tvättat fönster, skakat lakan, skrubbat & skurat lister... men känner fortfarande rastlösheten. Måste fixa, ordna, irra runt. Ja ni, jag vet det här är inte friskt. Men vad i katten ska jag göra åt saken? Kan inte sluta. Får ingen ro. Någon som har nått tips på hur man varvar ner?
Min terapeut kommer vid kl 9 för lite matlagning. Sen kl 13 blir det Dbt-grupp. Ska även hinna med att träffa flickvännen i kväll. Så jag irrar vidare i fullt ös.
Eder T
Tragikomik eller påminnelse?
Jag vet inte hur jag ska tolka det här, men nu har det kommit 5 ambulanser på 2 veckor till min port och hämtat människor. Är det här ett tragikomiskt skämt eller en påminnelse? En del av mig är så glad att det för en gång skull inte är jag som ska med den där ambulansen. I en annan del av mig väcks ett sug, en längtan efter att det ska vara jag. Jag vill bli frisk, men kan inte sluta tänka dessa tankar. Jag blir knäpp av det här. Knäppare än vanligt iaf;)
Eder T
Uttråkad
Känner mig lite smått krasslig så idag har jag en riktig tråkdag. Men vill inte vara sjuk imorn. Har både matlagning med min dbt-terapeut på fm och sen dbt-grupp imorn em. Det var faktiskt ganska kul på gruppen förra veckan så jag ska dit om jag inte är döende;)
Just nu står 2 snorungar och leker med mina katter i fönstret... jag är måttligt road. Samtidigt sitter jag och hittade ett måttligt roande litet frågeformulär att sysselsätta mig med:
Just nu står 2 snorungar och leker med mina katter i fönstret... jag är måttligt road. Samtidigt sitter jag och hittade ett måttligt roande litet frågeformulär att sysselsätta mig med:
KÄRLEK
Du är kär nu - Yes
Du har sårat nån så de börjat gråta - Yes
Nån har sårat dig så du börjat gråta - Yes
Du har haft ett förhållande som varade över 10 månader - Nope
ÄRLIGHET
Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra - Allt för många gånger
Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra - Yes
Jag har smygit ut utan lov - Jodå, det hände nog rätt ofta när man bodde hemma
Jag har ljugit om var jag är för någon - Yes
Jag har en hemlighet som ingen vet - Tror inte det
Jag har struntat i ett prov - Hundratalsgånger
Jag har struntat i ett prov - Hundratalsgånger
DÅLIGA TIDER
Jag har druckit alkohol - Givet, ingår i min livsstil;)
Jag dricker mig berusad minst än en gång i månaden - Absolut!
Jag kan inte svälja piller - Jorå, alldelse för duktig på det kanske
Jag har tagit mediciner mot depression - Yes
Jag har anorexi och/eller bulimi - Yes
Jag har vaknat gråtande - Yes
Jag har vaknat gråtande - Yes
Jag har somnat gråtande - Yes
ERFARENHETER
Jag har tappat bort mig i min hemstad - Nae så långt har det inte gått;)
Har sparkat en kille mellan benen - aarå
Druckit en hel liter mjölk på en timme - Hatar mjölk, så nae.
Jag har medverkat i en teater - Räknas skolpjäser när man var liten?;)
Jag har suttit på ett tak på natten - Yes, jag var arg:P
Jag har åkt taxi - Yes
Jag har åkt taxi - Yes
Jag har ätit sushi - Bara vegetarisk
Jag har åkt snowboard - Givet!
Eder T
Eder T
Jag hatar dig, jag saknar dig
Sitter och lyssnar på Ailucrash - Jag saknar dig. Jag och mitt hjärta var och såg på bio igår, Jag saknar dig. Riktigt fin film, ska läsa boken nu tänkte jag också om jag får ro. Har svårt att finna ro i mig själv just nu. Trodde min mani skulle vara längre men det verkade bara bli ett par veckor den här gången. Eller vi får väl se den kan ju komma tillbaka men just nu känns det som jag fallit tillbaka i depression igen. Jag och min terapeut som skulle försöka dra min mani till att göra nått bra av. Har lite större motivation att arbeta med jobbiga saker när jag är manisk. Men vi får se jag hoppas sjävklart att jag ska hitta en balans, men om jag måste välja mellan mani och depressivitet så väljer jag mani.
Eder T
Eder T
Skrapar vuxenpoäng
Jaha, då börjar man så smått växa upp kanske? Eller jag vet inte, känner mig fortfarande ganska obstinat och omogen. Fortsätter bygga på det som jag nu kan kalla ett förhållande. Ja, mina vänner jag har faktiskt en flickvän. Det känns tufft att anpassa sig efter någon annans liv när man är en enstöring som jag men vi är ärliga och tar det lugnt så det går fint så långt. Annars händer inte mkt just nu. Har hittat ett nytt vin som jag tycker om, vilket jag har utnyttjat till fullo;)
Eder T
Eder T
Smyger på som en randig tiger
Natten till idag utvecklades till en natt med hetsätningar, kräkningar, ångest, tårar. Jag hade inte kräkts på 5 dagar, inte hetsätit på 7 dagar. Sen när hände det senast? Så långt tillbaka att jag inte kan minnas. Ändå kan jag inte vara nöjd med mig själv och se det som ett framsteg. Det känns bara som ett stort jävla bakslag, som en stor jävla käftsmäll. Känt den där hopplösheten smyga sig på igen.
Eder T
Eder T
