Lite mer poesi av Tove
Vet inte om jag har publicerat denna förut. Men sitter och tänker på den känslan nu så den passar bra.
Allt som glimmar är inte guld
Den eviga väntan,
i livets sista timme.
Den eviga dödslängtan,
hängandes mellan ute och inne.
Fast i mitt inres slaveri,
i livets eviga bergochdalbana.
Strävandes efter att någon gång bli fri,
skrikandes efter att minsta gnista ana.
Ärrad av livets hånande ironi,
sårad av min skakande vrede.
Ser med fast blick på livets hieriarki,
borta i dimmans suddiga skede.
En önskan om att kunna se alla konturer,
hör jag dig hela tiden väsa mitt namn.
En önskan om att klara livspuzzlets strukturer,
offrar jag min kropp för din trygga famn.
Styrd av en stor grå sten,
med blodets febrila rusning i min ven.
Fastbunden i livets stora skuld.
Med en enda tanke om;
Att allt som glimmar är inte guld.
//Tove
Allt som glimmar är inte guld
Den eviga väntan,
i livets sista timme.
Den eviga dödslängtan,
hängandes mellan ute och inne.
Fast i mitt inres slaveri,
i livets eviga bergochdalbana.
Strävandes efter att någon gång bli fri,
skrikandes efter att minsta gnista ana.
Ärrad av livets hånande ironi,
sårad av min skakande vrede.
Ser med fast blick på livets hieriarki,
borta i dimmans suddiga skede.
En önskan om att kunna se alla konturer,
hör jag dig hela tiden väsa mitt namn.
En önskan om att klara livspuzzlets strukturer,
offrar jag min kropp för din trygga famn.
Styrd av en stor grå sten,
med blodets febrila rusning i min ven.
Fastbunden i livets stora skuld.
Med en enda tanke om;
Att allt som glimmar är inte guld.
//Tove
Tillbaka till verkligheten
Sitter här i mörkret och dricker te med ljudet av full frys i bakgrunden. Jag insåg just hur offentlig det är lätt att vara nuförtiden. Webben gör det betydligt mkt svårare att gömma sig från sin omgivning. Men då är man ju någon iaf. Det kanske är bättre det än att inte vara någon alls. Vem vet... Men jag har inget att dölja.
För cirka ett dygn sedan kom jag hem från en allt annat än munter vistelse i norrbottens djupaste skogar. Det var trevligt att träffa lite släktingar som var längesen man såg, men begravningen av farfar var jobbig. Att stå där vid kistan och se när farmor säger hej då till farfar med tårarna störtande ner för kinderna tillsammmans med kusiner, faster och familj var allt annat än en trevlig upplevelse. Men nu har jag sagt hej då till farfar och han dog med hedern i behåll. All heder till min princip faste farfar.
Att komma ut dit till urskogen känns praktiskt taget som att komma ifrån verkligheten ett tag. Exempelvis så är det bara ett enda telefon/internetabonnemang som har täckning, dvs Telia. Min bror och syster... tror ni dom hade telia? hehe, nupp. Skadeglädjen var enorm=)
Min syster gjorde en del floppar som vanligt. Hon är för skön!
Tullarbetare på Arlanda: Har ni några vassa föremål med er?
Min käre syster: Vad menar du med vassa... jag har en plattång
Tullarbetere: (något konfunderad) eh, det ska nog gå bra
Syskonen: HAHAHA! Vad hade du tänkt att göra med den? hota med att du ska platta håret på piloten?!
Min käre syster: amme, jag vill ju inte att dom ska ta den ifrån mig
Känner mig illamående och börjar få huvudvärk. Inte bra. Brukar känna såhär när jag är på väg att få migrän:S
Eder
Tove
För cirka ett dygn sedan kom jag hem från en allt annat än munter vistelse i norrbottens djupaste skogar. Det var trevligt att träffa lite släktingar som var längesen man såg, men begravningen av farfar var jobbig. Att stå där vid kistan och se när farmor säger hej då till farfar med tårarna störtande ner för kinderna tillsammmans med kusiner, faster och familj var allt annat än en trevlig upplevelse. Men nu har jag sagt hej då till farfar och han dog med hedern i behåll. All heder till min princip faste farfar.
Att komma ut dit till urskogen känns praktiskt taget som att komma ifrån verkligheten ett tag. Exempelvis så är det bara ett enda telefon/internetabonnemang som har täckning, dvs Telia. Min bror och syster... tror ni dom hade telia? hehe, nupp. Skadeglädjen var enorm=)
Min syster gjorde en del floppar som vanligt. Hon är för skön!
Tullarbetare på Arlanda: Har ni några vassa föremål med er?
Min käre syster: Vad menar du med vassa... jag har en plattång
Tullarbetere: (något konfunderad) eh, det ska nog gå bra
Syskonen: HAHAHA! Vad hade du tänkt att göra med den? hota med att du ska platta håret på piloten?!
Min käre syster: amme, jag vill ju inte att dom ska ta den ifrån mig
Känner mig illamående och börjar få huvudvärk. Inte bra. Brukar känna såhär när jag är på väg att få migrän:S
Eder
Tove
High on thinking of grandpa
Det är märkligt att saker och ting kan förändras så snabbt. Livet, humöret, människor i sin närhet. Den här dagen gjorde en snabb vändning och än är den långt ifrån slut.
Imorgon flyger jag till Kalix tillsammans med syskonen. Där ska vi möta upp mamma och pappa, sen åka vidare upp 10mil till. Det är nämligen dags för att begrava min underbara farfar. När jag var där i somras fick han mig att känna att jag var lyckligt lottad som har en så skön farfar. Min farfar är nämligen den mest sarkastiska och ironiska lilla retstiska som finns. Han var stört skön! Dessutom var har en envis jävel, precis i min smak! Jag har alltid fått höra hur lik jag är Maj-Ingrid (min faster) och farfar. Nu är båda borta från detta liv. Det känns lite vemodigt. Men Farfar Selfrid Sehlberg kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Ha det så gott nu i himlen gamle vän! <3
Nu är det dags att hämta upp vinterkläderna från källan! I norrbottens djupaste skogar är det nämligen fortfarande -10 och meterdjup snö.
Vi ses snart i varma syd igen!
Eder Tove
Imorgon flyger jag till Kalix tillsammans med syskonen. Där ska vi möta upp mamma och pappa, sen åka vidare upp 10mil till. Det är nämligen dags för att begrava min underbara farfar. När jag var där i somras fick han mig att känna att jag var lyckligt lottad som har en så skön farfar. Min farfar är nämligen den mest sarkastiska och ironiska lilla retstiska som finns. Han var stört skön! Dessutom var har en envis jävel, precis i min smak! Jag har alltid fått höra hur lik jag är Maj-Ingrid (min faster) och farfar. Nu är båda borta från detta liv. Det känns lite vemodigt. Men Farfar Selfrid Sehlberg kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Ha det så gott nu i himlen gamle vän! <3
Nu är det dags att hämta upp vinterkläderna från källan! I norrbottens djupaste skogar är det nämligen fortfarande -10 och meterdjup snö.
Vi ses snart i varma syd igen!
Eder Tove
Poetry signed by Tove
Tiden läker inga sår
Den som legat längst in i garderoben
Dit där jag kunnat gömma den i mörkret
Mitt liv som jag levde
Alla timmar av smärta och ren kärlek i en enda sluten cirkel
Mitt levebröd, mitt mående
och min sköra dröm hängdes i en lös tråd
vars fästen sakta löstes upp
Att förlora sin enda förälskelse, sitt eget lilla kärleksbarn
på grund av enbart sig själv
År en sorg som är svår att någonsin släppa
Jag satt med en skakande rädsla
Med min historia ömt i min hand
En början på att rensa i liken
som jag begravt så djupt att de har varit omöjliga att nå
Jag har inte glömt,
för att tiden skulle läka sår som är så djupa är orimligt.
Allt rann i det ögonblicket ur mig i en enda uppenbarelse av tårar
Jag kan inte känna något mer än otröstlig sorg
Jag såg mitt kärleksbarn dö i min egen otrygga famn
Det lilla sköra livet som jag älskat,
gett näring till,
beskyddat med mitt liv
och räddat så många gånger med konstgjordandning
Jag var tvungen att i den stunden släppa mitt hårda grepp
Hur kan man släppa den man älskar mer än livet självt?
Hur kan man ge upp den kampen?
Svika det som bara rakt igenom är gott?
Offra sitt enda barn för att stilla sin destruktiva hunger?
Jag vill aldrig mer känna,
för det gör för jävla ont.
Jag har förlorat allt jag stod för,
allt jag var
och allt jag ville vara.
Men när man kommer till den insikten att man faktiskt offrar allt det,
har man då förlorat eller vunnit?
En balansgång som jag inte vet hur den kommer att sluta
Men med en sanning med mig
Att tiden läker inga sår
Det kommer alltid finnas en ärrad verklighet,
som aldrig läker i tyst flykt
Det enda som kan läka är du
Du är den enda som kan hela allt som gör ont
Du kan skapa den kraft som behövs
Du är stark nog
Glöm aldrig den sanningen
Det är inte tiden,
Det är människan i dig
Den som legat längst in i garderoben
Dit där jag kunnat gömma den i mörkret
Mitt liv som jag levde
Alla timmar av smärta och ren kärlek i en enda sluten cirkel
Mitt levebröd, mitt mående
och min sköra dröm hängdes i en lös tråd
vars fästen sakta löstes upp
Att förlora sin enda förälskelse, sitt eget lilla kärleksbarn
på grund av enbart sig själv
År en sorg som är svår att någonsin släppa
Jag satt med en skakande rädsla
Med min historia ömt i min hand
En början på att rensa i liken
som jag begravt så djupt att de har varit omöjliga att nå
Jag har inte glömt,
för att tiden skulle läka sår som är så djupa är orimligt.
Allt rann i det ögonblicket ur mig i en enda uppenbarelse av tårar
Jag kan inte känna något mer än otröstlig sorg
Jag såg mitt kärleksbarn dö i min egen otrygga famn
Det lilla sköra livet som jag älskat,
gett näring till,
beskyddat med mitt liv
och räddat så många gånger med konstgjordandning
Jag var tvungen att i den stunden släppa mitt hårda grepp
Hur kan man släppa den man älskar mer än livet självt?
Hur kan man ge upp den kampen?
Svika det som bara rakt igenom är gott?
Offra sitt enda barn för att stilla sin destruktiva hunger?
Jag vill aldrig mer känna,
för det gör för jävla ont.
Jag har förlorat allt jag stod för,
allt jag var
och allt jag ville vara.
Men när man kommer till den insikten att man faktiskt offrar allt det,
har man då förlorat eller vunnit?
En balansgång som jag inte vet hur den kommer att sluta
Men med en sanning med mig
Att tiden läker inga sår
Det kommer alltid finnas en ärrad verklighet,
som aldrig läker i tyst flykt
Det enda som kan läka är du
Du är den enda som kan hela allt som gör ont
Du kan skapa den kraft som behövs
Du är stark nog
Glöm aldrig den sanningen
Det är inte tiden,
Det är människan i dig
Lotta var namnet och mamma gillade sin hängpelargon=)
Den 6:e februari förändrade mitt liv i ett enda chockartat moment. Nu 2 1/2 månader senare lever jag det liv som jag forslades in i. Men allt ont har alltid något gott med sig. Jag kan inte ens bestämma mig om jag tycker att det var något ont det som hände. Ont var det, men så ont hade jag haft iaf. Jag har under resans gång mött många oförglömliga människor och skapat livslånga vänskapsband med många. Det är få som vet så mkt om mig som människorna på avd. 25 och 26.
Nu ligger jag på den gråa ruggiga mattan i Lottas vardagsrum. För stunden känner jag inget annat än hopp inför framtiden. Min framtidstro växer i hennes sällskap. Jag trodde inte på själsfränder men har ändrat uppfattning. Hon är min själsfrände, min högra sida. När vi två blir en...
Eder T som ska försöka hålla er bättre uppdaterade
PS Grattis mamma! 46-åringen=)
