Politik är rena komedin ibland
Jag minns iaf att jag var på KF igår... kommunfullmäktige med andra ord. Jätteintressant och jättekul att många yngre kommit in! Det är så kul att försöka luska ut partitillhörighet bara på utseende. Det roliga var att det stämde ganska bra. Här kommer mina förutfattade meningar så får ni gå dit själva och se om det stämde.
Mp: eko, stickade tröjor med naturnära färger i olika mönster + gärna en liten luva, lager på lager.
S: Alldagligt klädda, varken för mkt eller för lite, jeans och gärna något plagg som piffar till det lite.
V: Avslappnad klädsel, eventuellt ngt rött som sätter färg på det hela, absolut inga blåa färger.
Kd, Fp: Lite finare klädda än tidigare nämnda, gärna i blåa toner.
C: Svår avlästa, men sticker inte ut speciellt mkt, ngn tomte (Håkan Thornell) hittade jag.
M: Blåa nyanser, stylade/finkammade frisyrer, kavaj.
Sd: Kavaj, backslick, blått och gult.
Jag är helt fascinerad av politik och nu fick jag det svart på vitt att det verkligen är det jag vill ägna mig åt. Skriver mer ikväll om vad det pratades om och mina reflektioner. Men kan säga så mkt som så att Stjernqvist är rena komikern! Det var absolut ingen stel stämining.
Eder T
Irritationsmoment
Sog nyss på Sjukhuset och irriterade mig på småbarnsföräldrar. För det första åker de in till akuten så fort ungen fått ett blåmärke! Visst jag kan förstå oron, men sitter barnet och skrattar å springer runt så är det nog inte så allvarligt. Sen frågar alltid föräldrarna efter undersökningen om barnet kan ge doktorn en kram. Vad är det som säger att doktorn vill ha en kram av en slemig unge som inte varit annat än motsträvig hela undersökningen??!! Tur att jag inte är barnläkare;)
Eder T
Mina dagar består av medicinhämtning och psykiatri...
Uppdate vad gäller lägenheten... fick den inte:( Men de tyckte det var konstigt att jag inte hade fått någon information om det. Var tvungen att gå ner dit för att få reda på att avtalet hade gått till någon annan. Min vanliga otur kanske? Men nu vet jag ju iaf vilket område jag vill bo i....
Går och hämtar medicin varje dag, för att jag missbrukar dem annars. Har så många perioder av mitt liv då jag varit helt nerdrogad och inte minns ett skvatt. De perioderna och minnena får jag aldrig tillbaka, men framtiden kan jag förändra. För att kunna klara behandling så måste jag sköta medicin och mat annars når inget fram. Idag när jag var på akutenheten och hämta fick jag frågan om jag skulle ha till på måndag... hade kunnat lura henne där, men gjorde det enda rätta och sa att jag bara ska ha till i morgonbitti.
Ska försöka jobba intesivt med självvalidering den här veckan... Jag och min terapeut tjafsade lite i fredags om det. Ska börja med att säga till mig själv hur bra jag är på att ta hand om katterna. Det är enkelt, för de vet jag faktiskt att jag prioriterar i alla lägen. Minns en gång när jag vaknade upp på ava och jag med viss hysteri bara kunde tänka på mina katter. Psykiatriläkaren tyckte dock inte den gången att det var en tillräcklig anledning för mig att åka hem;)
Eder T
Morgonpigg eller dödstrött?
Ska försöka ta mig till dbt-gruppen tänkte jag. Ingen feber tillbaka så jag tror jag pallar det. Känns någonstans viktigt att komma. Det är ju min behandling och lika bra att ge 100%. Fullt ös, medvetslös!
Ska blossa, skruva upp lite musik, sen kanske brygga lite morgonkaffe....?
Känner att jag skriver väldigt intressanta uppdateringar för tillfället;) Vem vill inte veta om jag ska brygga kaffe lr ej?:P Lovar att komma med något politiskt utspel snart, tro mig jag har många på lager!
Eder T
morgonpigg eller dödstrött
I rule the ruins
Febern är väck och hoppas innerligt att det förblir så.
Eder T
som har muntrat upp humöret lite;)
Tysta tårar och feber
Har inte mått speciellt bra varken psykiskt eller fysiskt där av den dåliga uppdateringen. Imorse tog det priset när jag vaknade med världens feber. Tog en dag i sängen, vilket jag behövde. Mår lite bättre fysiskt nu så jag hoppas att jag orkar med morgondagen. Mitt mående hänger på så sköra trådar... jag har inte råd att lägga till fler sårbarheter.
Vill riva allt jag byggt, förinta, bränna ner alla broar. Tårar i tysthet, drömmar och minnen som kväver mig. Puzzelbitar börjar falla på plats, men jag orkar inte känna mer nu. Det gör för jävla ont. Har stor lust att bara lägga ner allt. Hoppa av behandlingar och hoppas på att glömma. Men nu har för mkt som jag tryckt undan rivits upp så jag kan inte längre fly. Har inte haft några direkt synliga självskador på ett tag... Men bara av anledningen att jag inte vill riskera att hamna på psyk eller att de ska synas i några förbannade dagbokskort. Inte riskera att behöva prata om mig själv mer. Lägger hellre locket på och hoppas på att det inte ska bubbla över. Inser att allt jag gör i slutändan är menat som självdestruktivt. Sabbar min hälsa, mina relationer m.m. Slår på mig själv varje gång jag får möjlighet.
Har inte fått svar på lägenheten än heller. Måste verkligen flytta. Jag kvävs i alla dessa minnen! Jag får inte plats att andas, får ingen ro att sitta still. Jag vill bara ha ro och inga mer tysta tårar...
Eder T
ursäktar det dåliga humöret
Fredagsmys
Träffade Lotta över en kopp kaffe. Diskuterade det hårda samhällsklimatet. Inte nog med att man ska vara sjuk man ska också behöva bära på världens klump i magen över sin ekonomi. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk, hur sjukt låter inte det i en frisk mans öron?;) Brr... samhället är kallt.
Fortsätter mitt försök med att göra fredagen till en dag då jag ska unna mig saker. Har snart kört stadens pizzerior runt för att hitta den godaste falafelrullen. Tror jag kan ha funnit den på Babylon. Må inte se mkt ut för världen när man kliver in där, men man ska inte döma hunden efter håren. Rödsås med mkt smak ska det självklart vara, mkt fefferoni och saftig falafel. 5 av 5 toasters(Y) Ångestnivån är över medel men ändå överkomlig och nu ska jag försöka sitta still i soffan resten av kvällen.
Eder T
Dansar runt i mina tofflor
Dagen började lite sådär. Sen till dbt:n och lite tårar. Men när jag kom ut från sjukhuset fick jag ett överraskande sms och sedan ett samtal från en person som jag bara i mina drömmar hade hoppats få stöta på igen. Det betydde väldigt mkt och gjorde min dag. Kan låta töntigt för någon annan men vissa människor fastnar i ens själ eller nått. Sen har jag tillbringat resterande dagen med underbara Natta, druckit kaffe och blossat... finns det något bättre?:)
Ska börja vara snäll mot mig själv och klappa mig på axeln. Jag har verkligen gjort framsteg mot hur jag var förr... men ist fortsätter jag slå på mig själv. Jag har inte varit inlagd sen i somras! Tove det är bra! Förr klarade jag inte en vecka hemma. Nu klarar jag att stå ut ibland när det är svårt. Det går inte alltid, men jag klarar det i majoriteten av fallen. Självskadehandlingar kommer, men jag fastnar inte i onda sprialer. Självmordstankar kommer, men jag skjuter upp beslutet tills jag har tillgång till förnuftet och då vill jag leva. Jag VILL leva! Det kunde jag sällan säga högt förut. Jag börjar riva den hysteriska mur jag byggt runt mig och visst är det jobbigt. Men vad vore livet utan något att kämpa för;)
Eder T
svävar på rosa moln (med mina duntofflor)
Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete iaf! för om man drömmer om Paris hamnar man på någe vis lik förbannat i Hudiksvall;)
Är så nervös då jag inte hört ett ljud om lägenheten än.... hoppas så innerligt att turen äntligen ska tilldelas mig. Får jag den här lägenheten så kan jag leva med otur sen.
Har laddat ner Spotify nu efter allas tjat om att det ska vara så bra. Innan har jag kört den illegala stilen och laddat ner alt köpt riktiga skivor om det är musik jag vill sponsra. När vi ändå snackar musik så har jag för övrigt nog tillbringat för mkt tid med mamma. Har börjat lyssna på Euskefeurat:S Mest för att det är klockrena texter!
Några favoriter:
- Ge dom vad dom tål
- Jag måste vara galen om regeringen är klok
- Härifrån till Bryssel
- Pessimistkonsulten
- Min brorsa
Eder T
Kroppen är oförutsägbar!
Var helt väck igår kväll efter jag tagit mina sömnmediciner. Kändes som jag fick någon slags snedtändning! Har ätit dem hur länge som helst och brukar knappt känna av dem. Men igår började de som vanligtvis tar 2tim verka redan efter 30min. Sen blev kroppen tung som bly och jag kunde verkligen inte hålla ögonen öppna där i soffan väntandes på dh. När jag sovit ett par timmar vaknar jag av telefonen.... mamma ringer. Jag känner att kroppen är så tung men lyckas nå mobilen iaf. Svarar och inser att jag sluddrar och inte får något flyt på talet. Måste fokusera allt på att få fram ord så jag minns inte vad vi prata om. Men fick veta nyss att vi hade bestämt att pappa skulle komma förbi mig efter jobbet:P (fråga mig inte varför saker alltid bestäms kvinnorna emellan i vår familj)
Efter samtalet inser jag att jag missat dh och att kroppen är väldigt öm efter att ha legat i fosterställning i soffan. Tänker försöka förflytta mig till sängen. Men kroppen var för tung jag orkade knappt resa mig. Styrkan i armarna ska vi inte tala om. Täcket och kudden som jag haft i soffan fick jag försöka dra med mig till sängen då armarna gav efter. Men jag kom till sängs och jag vaknade pigg som aldrig förr 05.00 imorse.
Eder T
Håll tummarna för mig!
Just nu skulle det sitta fint med lite förändring. Något att se fram emot och drömma om. Ett roligt projekt att sätta hoppet vid.
Eder T
Sahlin avgår
Partiet måste våga vara nytänkande, släppa fram unga människor. Människor som inte har en bakgrund i ssu och Fötts in i partiet. Själv är jag inte alls sosse men är beroende av att de lyckas om några av mina värderingar ska uppfyllas.
Eder T
Oro
För några timmar sen var jag aptrött, men kunde inte somna. Har för mycket oro och stress som blockerar mig totalt. Det är för andra kanske småsaker. Men för mig blir det enormt stort. Mkt handlar om papper, samtal som ska ringas (vilket jag tycker är fruktansvärt jobbigt), ekonomi som ska gå ihop. Pengarna tog slut den 6:e denna månad så har levt på lånade pengar sen dess. Alla problem och uppgifter växer till det tio dubbla när måendet är labilt också.
Eder T
Pendlar mellan himmel och helvete
Helgen? Jobbig, överlevt. Kort och gott.
Mormor fyllde år igår så familjen var där och firade henne. Käkade, spelade plump och pratade lite skit. Mormors kommentar om smörgåstårtan hon hade beställt: "det är inte så värst mkt kött i Tove"... Jag granskar skeptiskt skinkbitarna som sticker ut. Mamma fick provsmaka och det visade sig vara både skinka och leverpastej i. Mormor: "men det smakar inte kött". Tove avstod smörgåstårtan:P
Nu kommer en del firande framöver. Syrran fyller 20 imorn sen har vi massa långhelger framöver. Har lite svårt för det. Dels "ska" man vara på gott humör. Det tjatas det om efterrätt och ett nej ska alltid uppmärksammas och förklaras. Men ska försöka se det positiva i det hela, för visst det är ganska mysigt också.
Imorn ska jag försöka ta tag i mitt sociala liv!
Dagens +
- Varit på maxi med mamma, inhandlat födelsedagspresenter åt syrran osv.
Eder T
Det som inte dödar det härdar
Ingen vidare bra dag idag heller. Ska till norra imorn. Behöver få bukt med maten... går snart åt helvete. Sen kommer helgen. Jag HATAR helger! (inte alls dömande)
Jobbar med mitt pillerknaprande så nu får jag bara medicin för en dag i taget. Många besök hos/av Pia med andra ord. Känns skitjobbigt att inte ha tillgång till lite extra medicin. Nu när jag tar rätt doser har det resulterat i avsevärt mkt sämre sömn, vilket såklart påverkar mitt mående. Men får skylla mig själv att jag är van vid olämpligt höga doser.
I övrigt har jag inte fått tag på han som håller i visning för lägenheten i Silverringen. Måste svara senast på söndag så det vore ju bra om jag hinner kika på den. Ger mig på nya försök imorn.
Tänkte börja med...
Dagens +
Varit på dbt
Träffat syrran & pappa
Det har varit en perfekt vinterdag
Eder T
Tacksam
Efter gruppen igår blev det en spontanfika med underbara Lisa. Jättemysigt och sjukt mkt vi har gemensamt!
Idag har dock varit en mindre bra dag, men den är ju snart slut. Pia var förbi med medicin så jag slapp ta mig till sjukhuset. Sen fick jag ett snabbbesök av mamma... så lite social har jag orkat vara idag.
Orkar inte skriva så mkt, men nu fick ni en liten uppdate iaf.
Eder T
Problem med hetsätning?
Men tillbaka till hetsätning. Många har problemet, kanske framförallt om man varit i svält länge. Kroppen säger ifrån tillslut vet inte när den får mat nästa gång och kompenserar med att äta mer vid ett tillfälle. Det här skulle jag nog snarare kalla en överätning. Kan bli lite irriterad på ätstörningspatienter när de säger att det hetsätit fast det egentligen handlar om en överätning. Hetsäter man är det som ett beroende, som man absolut inte vill ha. Det är så mkt mer destruktivt än att kroppen bara vill ha mat. Att äta 10mackor är för mig ingen hetsätning om man inte ätit bra under dagen. En hetsätning kan vara en veckas kaloriintag vid ett tillfälle. Man är som i trans och man äter och äter trots att det egentligen var äckligt för länge sen. Jag kan hetsäta flera gånger om dagen och då handlar det inte längre om hunger. För mig är det en destruktiv handling, men som inte ger mig något positivt tillbaka som andra självdestruktiva handlingar gör. Jag hamnar ofta där när jag känner psykiskpress, förr när jag ätit normalt en dag för då var det redan "kört" eftersom jag sträva efter viktnedgång. Och framförallt i perioder av depression. Det blir ett beroende som är svårt att sluta med även om kosthållningen numera är relativt normal.
Tips:
- Är du normalviktig men ändå känner att maten är ett stort problem för dig. Sök hjälp! Man kan ha svälthjärna och ätstörningar trots att det inte syns kroppsligt.
- Har du problem med hetsätning. Våga söka hjälp! Specialister tar dig på allvar!
- Skäms inte för att du hetsäter. Jag känner ingen ätstörningspatient som någon gång inte hetsätit. Kroppen kan inte leva i svält hur länge som helst, men det är bara den bilden vi får se. De flesta anorektiker som inte får hjälp går över till bulimiker eller dör. Så är det bara.
- Har du hetsätit försök att inte kompensera. Jag talar av egen erfarenhet. Kräkningas tills du svimmar, saltbaslansen rubbas, tänder och hals förstörs. Magen löper amok och sura uppstötningar är inget att rekomendera. Även andra sätt att kompensera gör att du lättare hamnar där igen och igen. Det blir en ond cirkel.
- Vakna varje morgon och se framåt. Tänk inte på det som varit. Ny dag, nya möjligheter.
- En hetsätning är inte hela världen. Du går inte upp 10 kilo för det. Den vikt du går upp är mest vätska som maten binder och mat i magen som inte kommit ur systemet än. Den vikten är alltså inget som lägger sig.
- Följ måltidsordningen trots hetsätning.
- Är du rädd att gå upp i vikt så är det bättre att äta regelbundet än att svälta sig några dagar och sen hetsäta. Kroppen är i svält och vet inte när den får mat nästa gång så den suger åt sig allt den kan få. Det är en överlevnadsinstinkt.
- Känner du att hetsätningstankarna börjar snurra skrik stopp eller tyst i huvudet. Du kan även försöka se en stor stoppskylt framför dig. Tänk efter vad konsekvenserna blir om du hetsäter och försök äta en normalportion alt distrahera genom att göra något annat ett tag om du nyss ätit och det är det som blir triggern. Det är okej att vänta en timme med att äta om det är så att du inte klarar av att göra det just nu utan att hetsäta. Men vänta inte för länge.
- Köp aldrig hem storpack av saker. Risken att du hetsäter blir då större. Har man bara för en portion så måste man till affären för att kunna hetsäta. Ett steg till som gör att du kanske hinner stanna upp och tänka.
- Om det inte går att köpa portionsförpackningar eller om ekonomin inte håller för det. Frys då in allt som går. Då måste du tina det och kanske hinner hejda dig.
Eder T
Förslag på recept?
Kämpar på med de små sakerna i mitt liv som gör mig glad. Dagens positiva händelse var ett besök på kognitiva centret hos Anne-Lie. Det var jättemysigt. Hon hade köket så vi hjälptes åt att laga mat. Gud så svårt det är! Men två skarpa hjärnor lyckades få fram citronlax, ris och stekta grönsaker=) Är lite stolt och det var faktiskt första gången jag upplevde viss glädje i att laga mat... blir mkt roligare när man är två. Tack för en mysig em tjejen!
Kämpar på med maten. Det går ibland och ibland inte. Vill numera äta trots ångest, vilket jag inte känt på flera år. Däremot är det svårt att komma ihåg att äta de där 6 målen om dagen. Har man levt flera år och kämpat med att inte äta så är det ingen rutin som kommer naturligt. Det som är svårt är också att känna hunger/mättnad och smak, sånt man ignorerat och aldrig lärt sig. Men får förlita mig på de mått mat och mattider stämmer som min kontaktperson och dietist säger. Börjar våga göra det och sen hoppas jag att allt kommer på rutin. Det tredje problemet är att inte hamna i tvångstankar/beteenden och därmed äta samma sak dag ut och dag in. Där tänkte jag ta hjälp av er. Någon som har bra tips på enkel vegetarisk mat att äta? Här är det betoning på enkel. Maten ska gå fort att laga så jag hinner göra något annat än bara tänka på mat hela dagarna. Mat för mig ska gå fortare att laga än att äta;)
Eder T
Letar boende
Har ingen bra dag idag. Försöker fylla min vardag med små "gladsaker" men det är så svårt. Varför ska jag ha det så svårt att unna mig saker? 1) Jag har alldeles för höga krav på vad jag "måste" klara av att göra en dag. Så det tempot håller bara några dagar innan jag är totalt utmattad. 2) Jag får ångest av att unna mig att göra saker som inte har något annat syfte än att göra mig glad. Ska jag göra något så måste det vara städa, träna osv. Saker som ger resultat. Inte t.ex äta gott, mysa i soffan osv. Lite att träna på med andra ord.
Något som är lite kul iaf är att jag letar efter nytt boende. Det är mysigt att drömma sig bort och tänka sig hur livet skulle vara i den kanske blivande lägenheten. Kollar både på lägenheter och små stugor. Vill inte bo så centralt som jag bor nu. Är en naturmänniska så mitt mående skulle nog bli hjälpt lite av att flytta. Silverringen kan jag tänka mig, anmält intresse på en 2:a med balkong som jag väntar jag på svar. Även anmält intresse på en 2:a med balkong och strandtomt i ett planhus i Kvarsebo. Den sistnämnada är top notch! Men dock lite långt från stan... så jag vet inte riktigt.
Eder T
Peppar mig själv med positiva tankar
Varit på dbt-grupp idag. Måste verkligen säga att det gav mig mycket styrka och glädje. Innan jag gick in så träffade jag en personal som betyder väldigt mkt för mig. I sånna stunder önskar jag ibland att jag inte kommit så långt i mitt tillfrisknande. Det var så mkt enklare att lämna ifrån sig livet i någon annans händer. Men det är en falsk trygghet. Nu har jag lärt mig att stoppa tankarna i tid. Fråga mig varför jag känner så. Hur jag kan skapa samma trygghet i mitt liv? Hur jag kan bestämma över mitt liv. Hur jag vill ha mitt liv egentligen, för jag vill uppnå så mkt mer än psykiatri och dåligt mående. Jag har drömmar även om de ibland känns så fruktansvärt långt borta. Det finns inget glamoröst eller vackert med att vara så sjuk som jag har varit. Jag har redan gjort allt destruktivt man kan göra. Jag kan det livet. Jag har ingenting mer där att hämta. Jag kan leva. Det har jag gjort i 21år och jag kan hantera mina känslostormar. Nu ska jag lära mig att leva värdigt.
Dagens tips till alla där ute som jobbar med självdestruktivitet: Tänk på alla de gånger du faktiskt har känt glädje och de gånger du inte har agerat efter impulserna. Det är lätt att glömma de gångerna och istället trycka ner sig själv genom att fokusera på allt negativt. Livet finns för oss med!
Eder T
