Tove Selberg - Kampen för livet

Dagen började lite sådär. Sen till dbt:n och lite tårar. Men när jag kom ut från sjukhuset fick jag ett överraskande sms och sedan ett samtal från en person som jag bara i mina drömmar hade hoppats få stöta på igen. Det betydde väldigt mkt och gjorde min dag. Kan låta töntigt för någon annan men vissa människor fastnar i ens själ eller nått. Sen har jag tillbringat resterande dagen med underbara Natta, druckit kaffe och blossat... finns det något bättre?:)

Ska börja vara snäll mot mig själv och klappa mig på axeln. Jag har verkligen gjort framsteg mot hur jag var förr... men ist fortsätter jag slå på mig själv. Jag har inte varit inlagd sen i somras! Tove det är bra! Förr klarade jag inte en vecka hemma. Nu klarar jag att stå ut ibland när det är svårt. Det går inte alltid, men jag klarar det i majoriteten av fallen. Självskadehandlingar kommer, men jag fastnar inte i onda sprialer. Självmordstankar kommer, men jag skjuter upp beslutet tills jag har tillgång till förnuftet och då vill jag leva. Jag VILL leva! Det kunde jag sällan säga högt förut. Jag börjar riva den hysteriska mur jag byggt runt mig och visst är det jobbigt. Men vad vore livet utan något att kämpa för;)

Eder T
svävar på rosa moln (med mina duntofflor)