Vissen, men kämpar på
Såhär ser mina blommor ut. Döda. Ändå orkar jag inte slänga ut dem. Allt levande i min närhet verkar dö ut och jag bara sitter och tittar på. Känns som det börjar bli dags att aktivt förändra mitt liv. Jag kan inte rädda det som redan dött, men jag kan rädda det som just nu går på konstgjord andning.
Har gjort något som jag borde gjort för längesen. Något som både känns befriande och ångestfyllt. Jag har lämnat ifrån mig mitt förråd med piller. Jag har inte råd att förstöra mer nu. Nu vill jag leva, även om det bär emot ibland. Jag och pillerknaprande är inte längre vänner. Vi är bittra fiender som håller varandra nära men aldrig kommer lyckas bli bästa vänner.
Eder T
Kommentarer
Trackback
