Tove Selberg - Kampen för livet

Lånat mammas mobil och tänkte lägga upp ett litet inlägg. Har fortfarande lpt och är inlagd... idag fick jag inte gå ut själv igen för att jag agera i affekt som det heter så fint. Hatar lpt, men har liksom ingenting att säga till om. Regler kan ändas hur som helst. Jag lever iaf, vilket är huvudsaken tycks folk tycka. Kan inte se det just nu, men det kommer väl. En personal sa till mig idag att vi alla vill mig väl. Men ibland undrar jag...Jag är arg, ledsen, besviken och så trött på allt. Har blivit så illaberörd och illa behandlad den här inläggningen. Om alla vill mig väl så ska väl inte en ssk ta strypgrepp och trycka upp en kudde i ansiktet samtidigt som denne nästan vrider sönder handleden emedan den andre trycker ett knä i ryggen och vrider andra handleden varav den tredje håller benen. Har man inte redan panikångest så får man. Vi patienter får ta hand om varandra uppe på avdelningen. Igår gick vi tre stycken i ångest i korridoren, en skakandes, två med tårar i ögonen och busten röst. Personalen satt alla tre vid Tv:n utan någon patient. Idag kom jag upp på avd stortjutandes efter rökpausen... personalen tog bara emot tändaren och jag knallade in till mitt rum. Jag vet att det är mitt ansvar att säga till när jag mår dåligt, men det är också deras ansvar att se till att hjälpa patienterna.

Skriver mer när jag kommer hem

Eder T