Tove Selberg - Kampen för livet

Har fått många nya läsare och frågor ang. diagnoser/behandling. Min blogg handlar mkt om min kamp mot min psykiska ohälsa. Jag fick kontakt med psykiatrin p.g.a anorexi men sedan också fått diagnosen Emotionell instabil personlighetsstörning (Borderline). Diskussioner har förts från diverse behandlare om jag snarare är Biopolär (manodepressiv), men utredning har aldrig gjorts. Utöver det har jag uttalade tvångshandlingar/tankar, riskbruk när det gäller främst tabletter med också andra droger och diagnostiserade sömnrubbningar. Mina ätstöningar började i 14 årsåldern då det handlade om ortoroxi. När jag sedan inte kunde träna mer p.g.a utmattningsskador frick jag anorexi, var då 18år. Rasade snabbt och såg ut som ett skelett inom ett par månader. Sen hamnade jag i en bulimiskperiod då jag hetsåt och kräktes väldigt mkt. Kom upp i normalvikt igen. Nu är min ätstörningsdiagnos av anorektisk och bulimiskkaraktär med starkt kompensatoriskt beteende i form av kräkningar & överdriven motion. Sen jag varit 18 år utväcklades också mitt självskadebeteende och bodde mer eller mindre inom slutenvården. Där jag fick både ätstörningsbehandling, medicinskbehandling och skyddande för mig själv. Har nog gjort allt i slälvskadande och suicidalt syfte som kan tänkas. Alla gånger jag vaknat efter ett självmordsförsök eller blivit ihop sydd går inte att räkna. Innan jag fyllde 21 hade jag verkligen inget liv utanför de lyckta dörrarna på slutenvården. Sen började jag DBT (dialektisk beteendeterapi) och har fortfarande skadat mig, försökt ta livet av mig, varit inlagd, hetsätit, kompenserat, svält mig, tagit droger men inte i alls samma utsträckning. Mår lika dåligt, men börjar lära mig att försöka ändra mina invanda beteenden. Jag går både i individuell terapi och i grupp. Utöver äter jag en rad mediciner, har boendestöd och vid behov psykiatins mobila team eller slutenvården om så är illa tvunget. För en månad sen avslutade jag kontakten med min tidigare ansvariga behandlare i öppenvårdens ätstörningsteam då dbt:n helst vill vara huvudbehandling. Innan det har jag utöver också haft psykolog och 3 slutenvårdsbehandlare som öppenvårdskontakter inom vuxenpsykiatrin. Mina dagar är alltså fullspäckade med behandling, att lära mig leva, därför är det inte så konstigt att jag nu varit sjukskriven sen -08. Men jag kämpar på och hoppas kunna ge människor i samma sits tips och råd. Och för er andra så får ni gärna fortsätta följa min kamp så ses vi kanske på andra sidan en dag! Följ gärna bloggen via bloglovin'!

Kommer givetvis fortsätta skriva om annat som intresserar mig i livet, men just nu tar måendet den största platsen.

Fråga gärna om det är nått ni undrar? Antingen via mailen vid min profil eller skicka en kommentar!

Eder T