Det heliga kriget
Det heliga kriget 13/3-09
Det är mitt förgörande heliga krig
En tidsfråga där tiden inte finns
Det är den kvävande kampen jag för
Där var minut splittras av nya bomber
Det är min plåga,
som ingen annan kan ta över
Det är jag som måste gå över minfältet,
ta risken att sprängas i bitar
Varje smäll krossar mitt inre,
men någonstans är det värt ärren
Långt där inne finns en liten glöd
Det är ett heligt krig,
som oavsett utgång lämnar djupa hål
Det är en lång ihärdig kamp,
som jag kan, måste, vill vinna
Vinna till vilket pris som helst
Slagfältet kommer alltid att finnas i mitt minne,
men måste bort från mitt föralltid ärrade sinne
Det måste sluta jaga mig in i småtimmarna
Först då kan jag bli en av vinnarna
Först då blir jag hel
Trots det blir allt så oerhört fel
Missären förgör mitt jag, min själ, mitt liv
Idag kanske jag gör livets viktigaste kliv
Men varför är jag så rädd?
Jag vill inte långsamt förgöra
Jag vill inte strategiskt utplåna
Jag kommer att lyckas vända om svaghet till styrka
Frågan är bara när jag vågar tro
Men hur kan den frågan kännas så skrämmande och stor?
Eder T
du skriver så fint tottisen:)
