Tove Selberg - Kampen för livet

När min röst sprack

När dina tårar föll

Insåg jag att jag var fast

Fast i kärlekens förbannelse

 

Jag som aldrig grät,

Grät då

Jag som alltid ville vara fri,

ville fångas då

Jag som alltid har klarat mig själv,

klarade mig inte utan dig

 

Det är tårar i smärta, kärlek och hat

 Vi fann trygghet i en påhittad verklighet

Fastkedjade i varandras självförakt

Snälla sluta lyssna nu,

glöm allt jag inte sa.

 

Vi var ett långsamt gift,

Som förstörde allt vi hade

Vi trodde vi kunde göra vad som helst mot världen

Jag trodde att du alltid skulle vara där

Jag tog dig förgivet

Och du mig

 

Du finns alltid där i mina tankar

Du fängslar mig med dina vackra ord

Snälla släpp taget om mig

Jag orkar inte fler tårar

 

Ditt leende gjorde mig svag

Dina ord födde ett hopp

Din famn fängslade mig

Dina läppar smekte min kind

Dina ögon gjorde mig blind

Vi kommer aldrig bli värda varandra

Alla vet, det är ingen hemlighet

 

Jag orkar inte fler lögner,

Fler vassa tårar i tystnad,

Kalla kårar i mörkret

Jag orkar inte mer…

I ett mörker, i en stund

Snälla riv inte min grund

 

I framtiden ska jag glömma hur långt jag var beredd att gå

Din famn gav mig näring

Dina ögon fick mig att smälta

Ditt leende fick mig att vända om och tro

 

De vackra orden fick mig att börja tänka på en framtid

Ingen sa att det skulle bli lätt,

men att det skulle vara så svårt fanns inte i min värld

Du viskade tre ord

jag var så dum att jag började tro

Jag föll direkt

Oinbjuden, farlig, men alldeles underbar

 Det är du och det är jag.

 

Du måste lämna mina drömmar

Sluta jaga mig på nätterna

Jag behövde dig och du mig

Vill vi hjälpa, så måste vi hjälpa oss själva

 

Det är inte längre tårar

Det är en vana av salt

Du & jag slog oss blodiga mot verkligheten

Mot den vi egentligen borde levt i

Ett farligt vapen blev vår blinda tro

Ett dom, mot ett vi

Allt vi sagt, allt vi gjort blev vår sanning

Det var trygghet, men vad mer?

 

Vi höll ut länge men tillsist stod vi ensamma kvar

Ett varsitt mitt

Och ett varsitt ditt

Vanmaktens ammunition tog slut

 tryckte hål på vår verklighet

Freden blev ett krig

 

Bakom mig finns nu ruiner efter vår strid

Allt för dig

Och allt för mig

Vi svalde varandras sorg

I ett otäckt krig för att få vara i varandras närhet

Jag skyddar mitt hjärta

 Och vågar ej se mig om

 

En öken av tystnad

Med känslorna begravda i sanden

Sålde vi våra hjärtan

Det värsta är inte vad som hände

Utan hur vi gjorde det så skamlöst och enkelt

 

Lyckan är historia nu

Vi är en radioaktivzon, ett minfält

Det är vackert på håll

Men livsfarligt i närbild

Vi satte våra liv på spel för oss

Vände kinderna mot slagen

 

Bakom mitt leende finns inget annat än sorg

Sorgen att någonsin ha träffat dig

Sorgen att förevigt ha förlorat dig

 

Jag vill viska förlåt

Men aldrig var det mitt fel

Och aldrig var det ditt

 

Vi ligger på varsitt håll och andas tystnad

Törstandes efter tryggheten tillsammans

Det var längesen vi pratade om varandra

Det var längesen vi höll om varandra

Det var längesen verkligheten kom ifatt

 

Jag önskar att du var här,

Men hoppas att jag aldrig ser dig när jag vänder mig om

I rädsla för varandra

I rädsla för att aldrig glömma

Vi är ett dödligt giftiga tillsammans

 

Jag kan känna kylan,

Därför lyfter jag aldrig min blick igen

Nu står vi vid frontlinjen

Med insikten att vi aldrig kan bygga det som raserats

Jag vågar inte vara trygg

Därför blundar jag nu för kärleken

Om jag blundar så vet jag att du kommer att gå

Om jag blundar länge nog så finns du inte

 

Jag trodde inte att jag kunde älska,

men då visste jag inte heller att du fanns

Men ska kärlek vara ett krig?

Är inte meningen att vi ska dö för varandra,

Inte ta död på varandra