Ventilerar
Det är tur att jag har fina vänner & underbar flickvän just nu. Människor som får mig att glömma för ett tag, le och våga tro. Personer som gör att jag inte faller över branten i förverkligandet av mina mörkaste tankar. Men samtidigt så förbannat frustrerande när jag bara vill svälta eller trasa sönder mig. Ibland önskar jag att jag inte hade någonting att leva för. Hör och häpna! Det må låta sjukt när jag säger det högt, men det låter fullt normalt i mina tankar. Jag skäms för att yttra det här... Men ibland önskar jag att det hände nått som gjorde att jag var totalt ensam så jag bara kunde ta livet av mig på riktigt, en gång för alla. Ni behöver inte oroa er nu för skulle jag verkligen göra det så är jag inte så korkad att jag skriver det i en offentlig blogg. Kände bara att jag behövde få lite utrymme för ventilerande. Det finns säkert någon som förstår hur jag känner och tänker. Du är inte ensam.
Eder T
