Kännslomässig bergochdalbana à la Tove

Har inte orkat öppna datorn eller vara social överhuvudtaget den senaste tiden, ursäkta! Livet har varit allmänt skit, men vill verkligen kämpa nu. Måste göra det! Jag vet vad livet har att erbjuda om jag inte gör det, jag vet var det slutar och går jag den vägen så är det enda jag inte vet hur länge jag orkar. Det är inte värt det någonstans. Även en skadad själ som jag har drömmar. Drömmar som aldrig kommer gå i uppfyllelse om jag fortsätter den gamla vanliga vägen. Känner massa frustration, men det måste bara gå! Det ska gå!

Den senaste tiden har jag bara låst in mig. Idag låg jag i sängen till 17 och stirrade i taket. Blev till att äta lite sen och försöka ta hand om mig. Det slutade i en ångestattack som utvecklades till kraftigt illamående och oframkallade kräkningar. Vet inte vad som händer med mig. Ena stunden är jag inte kapabel att känna någonting och i andra stunden är det som att alla känslor jag någonsin tryckt undan bubblar upp till ytan. Pendlar mellan total melankoli och skrikande ångest.

Men har bestämt mig för att ta tag i livet imorgon. Ny dag, ny vecka, nya tag. Det är nog mitt tips till att orka. Att hela tiden börja en ny dag utan att gräva ner sig i det som varit. Börja om helt enkelt, för det som varit kan du ändå aldrig ändra på. En enkel sanning. Ja, jag vet att det är mkt svårare i praktiken. Men jag kan väl få komma med mina hurtiga tips ändå;)

Eder T

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0